Nytt år

Och det är först nu som jag börjar sörja allt som har hänt, relatera till hela situationen.
Det är mycket som har hänt och fort gick det med.
Inte konstigt att jag känner som jag gör idag.
Det började redan igår, när han kom o hämtade lillan. Kände att nåt hände med mig, blev väldigt ledsen och nedstämd och idag brast det.
När han lämnade tillbaka henne.
Tycker dock att det är lite konstigt eftersom vi spenderade väldigt mycket tid under jul och då kände jag inte så här. Utan snarare tvärtom.
Allt har väl sin tid antar jag...
Såg på honom igår att han verkar inte må bra av situationen, tror att det har gått upp för honom hur det ligger till.
Plus att han saknar sin lilla flicka. Det är ju inte så att han har förlorat henne, han har sina fasta dagar med henne men det räcker nog inte.
Jag vet ju hur jobbigt det är att vara utan henne ett dygn, kan bara tänka mig hur det är för honom.
Å andra sidan vet jag hur det är att inte träffa sina barn alls på flera månader.
Usch jag lider med han nu ;(
Jag vet också att jag kanske är för hård mot honom. Jag kanske straffar honom pga allt han har utsatt oss för. Nä jag använder inte lillan som vapen utan jag sätter reglerna.
I början var det hårdare bud, för han skulle inte få träffa henne alls men det satte jag stop för. Oavsett vad som hade hänt så har rätt till att träffa sin dotter.
Nu när jag får mycket svart på vitt så är det  nog så, att jag straffar honom för att situationen är som den är. Det är inte likt mig, jag brukar inte göra så här mot folk ....
Måste ändra det beteendet!
Jag är nog mer sårad och besviken än vad jag har velat erkänna för mig själv o andra.
Fick en magkänsla av att det kommer bli ett tufft arbete framför mig. Många känslor som jag måste hantera och det är inte min bästa sida precis.
Funderar på att prata med honom om familjerådgivning, för jag tror vi båda har mycket att bearbeta och komma fram till...
Jag tror även att jag har sårat honom, när jag träffade den andra. Han straffar mig för det, det sa han.
Tror att vi båda har känslor kvar för varandra som ingen av oss vill erkänna.

Hjälp ??