Har funderat lite på det där med Första kärleken.
Är ju medveten om det är den kommer alltid vara speciell o allt det där men det finns ju även ett ordspråk som lyder " gammal kärlek rostar aldrig"
Stämmer det?
Ibland när man pratar med folk om just första kärleken så får man höra att man glömmer den aldrig. Det finns vissa som söker efter likheter i den kommande partnern..
Det finns även såna som än idag älskar sin första kärlek..
Då börjar jag relatera till mig själv o min första kärlek.. Har aldrig funderat på känslorna som jag hade o om de finns kvar...
Han försvann ju bara o det är ju klart att man har undrat under alla år vad som hände och hur han mådde osv..
Minnen lever ju kvar men det gör dom ju alltid :)
Han var verkligen en speciell snubbe o jag älskade honom verkligen, ett tag trodde jag att vi skulle hålla ihop för evigt men det är nog så i den åldern och med de känslorna, eller??
Idag pratar vi ibland o det är jätte kul... Han verkar vara en underbar, snäll och trygg man.
Och hans tjej är verkligen lyckad lottad :)
Nog o detta.. jag är ju en tänkare o nu blir det för många tankar ... haha.. har ju så många tankar ändå :)
Har en förkylning som smyger sig på mig, tänkte ha lite soffhäng medans lillan leker men istället började jag städa... Jaja jag är inte sjuk än.. :)
Ha en underbar fredag och ska ni festa ikväll ta det lugnt :)
fredag 17 januari 2014
tisdag 7 januari 2014
7 Januari 2014
En liten uppdatering..
Jul och nyår har vart helt underbar, vart i Skåne en hel del och vi trivs som fiskar i vattnet där nere. Lillan ville inte åka hem utan hon vill flytta tid :)
Nu har vi vart hemma i en vecka. Kände redan när vi skulle åka hem att jag inte heller ville.
Ville inte tillbaka till all stress och psykiska ohälsa som jag lider av..
Hade dock inget annat val.
Sen vi kom hem så har jag känt mig väldigt ledsen o inte alls motiverad till nånting. Inte ens träningen har jag kommit igång med.
Idag kände jag vilken ångest jag hade när jag vaknade o den har hållit i sig sen dess.
Ringde Psykologen för att prata lite, berättade hur vi har haft det o hur jag mår idag, vad som har hänt. Plus all stress som kommer in i mitt liv nu med samtal och möten och kravet på att börja jobba, att jag inte hinner sörja, har aldrig tid att tänka på mig själv o rannsaka mina känslor och han kom fram till att jag har fått ett kraftigt bakslag.
Han sa också att jag måste börja träna på att hantera stressen men det har jag gjort så många gånger, ibland funkar det i månader sen funkar det inte alls.
Samma sak med att åka kollektivt.
Jag MÅSTE göra det men skillnaden är nu att min kropp typ låser sig när jag vet att jag måste åka. Den strejkar. Får alltså ont i hela kroppen o hjärtklappningar med panikångest.
Han sa många saker som var bra när man ska exposa sig, enligt KTB.
Jag kommer inte att dö om jag blir dålig, en ångestattack håller i sig ca 20 min och det är vad resan tar in till stan.
Jag har ju fått höra om dessa bakslag men inte fan trodde jag att det skulle bli så här. Känner mig helt dum i huvet just nu, feg och ledsen.
O det fysiska ska vi inte ens prata om...
Det här med att tänka på sig själv finns inte i mitt liv längre, har inte funnits på flera år.
O jag trodde det skulle bli bättre när jag blev själv men nä!!
Jag får ju egen tid från lillan en kväll i veckan, stora flickan vill aldrig åka hem till sin pappa.
Jag hinner inte vara bara vuxen, jag är mamma 24/7.
Älskar verkligen att vara mamma till mina underbara barn men alla som har barn vet hur viktigt det är att man får egen tid, för att träffa andra vuxna eller för att ta hand om sig själv!
Speciellt när man har så mycket runt omkring hela tiden och en massa stress.
Nu kommer jag stänga ner min fb sida på obestämd tid pga allt runt omkring :)
ha det gött
Jul och nyår har vart helt underbar, vart i Skåne en hel del och vi trivs som fiskar i vattnet där nere. Lillan ville inte åka hem utan hon vill flytta tid :)
Nu har vi vart hemma i en vecka. Kände redan när vi skulle åka hem att jag inte heller ville.
Ville inte tillbaka till all stress och psykiska ohälsa som jag lider av..
Hade dock inget annat val.
Sen vi kom hem så har jag känt mig väldigt ledsen o inte alls motiverad till nånting. Inte ens träningen har jag kommit igång med.
Idag kände jag vilken ångest jag hade när jag vaknade o den har hållit i sig sen dess.
Ringde Psykologen för att prata lite, berättade hur vi har haft det o hur jag mår idag, vad som har hänt. Plus all stress som kommer in i mitt liv nu med samtal och möten och kravet på att börja jobba, att jag inte hinner sörja, har aldrig tid att tänka på mig själv o rannsaka mina känslor och han kom fram till att jag har fått ett kraftigt bakslag.
Han sa också att jag måste börja träna på att hantera stressen men det har jag gjort så många gånger, ibland funkar det i månader sen funkar det inte alls.
Samma sak med att åka kollektivt.
Jag MÅSTE göra det men skillnaden är nu att min kropp typ låser sig när jag vet att jag måste åka. Den strejkar. Får alltså ont i hela kroppen o hjärtklappningar med panikångest.
Han sa många saker som var bra när man ska exposa sig, enligt KTB.
Jag kommer inte att dö om jag blir dålig, en ångestattack håller i sig ca 20 min och det är vad resan tar in till stan.
Jag har ju fått höra om dessa bakslag men inte fan trodde jag att det skulle bli så här. Känner mig helt dum i huvet just nu, feg och ledsen.
O det fysiska ska vi inte ens prata om...
Det här med att tänka på sig själv finns inte i mitt liv längre, har inte funnits på flera år.
O jag trodde det skulle bli bättre när jag blev själv men nä!!
Jag får ju egen tid från lillan en kväll i veckan, stora flickan vill aldrig åka hem till sin pappa.
Jag hinner inte vara bara vuxen, jag är mamma 24/7.
Älskar verkligen att vara mamma till mina underbara barn men alla som har barn vet hur viktigt det är att man får egen tid, för att träffa andra vuxna eller för att ta hand om sig själv!
Speciellt när man har så mycket runt omkring hela tiden och en massa stress.
Nu kommer jag stänga ner min fb sida på obestämd tid pga allt runt omkring :)
ha det gött
söndag 5 januari 2014
Nytt år
Och det är först nu som jag börjar sörja allt som har hänt, relatera till hela situationen.
Det är mycket som har hänt och fort gick det med.
Inte konstigt att jag känner som jag gör idag.
Det började redan igår, när han kom o hämtade lillan. Kände att nåt hände med mig, blev väldigt ledsen och nedstämd och idag brast det.
När han lämnade tillbaka henne.
Tycker dock att det är lite konstigt eftersom vi spenderade väldigt mycket tid under jul och då kände jag inte så här. Utan snarare tvärtom.
Allt har väl sin tid antar jag...
Såg på honom igår att han verkar inte må bra av situationen, tror att det har gått upp för honom hur det ligger till.
Plus att han saknar sin lilla flicka. Det är ju inte så att han har förlorat henne, han har sina fasta dagar med henne men det räcker nog inte.
Jag vet ju hur jobbigt det är att vara utan henne ett dygn, kan bara tänka mig hur det är för honom.
Å andra sidan vet jag hur det är att inte träffa sina barn alls på flera månader.
Usch jag lider med han nu ;(
Jag vet också att jag kanske är för hård mot honom. Jag kanske straffar honom pga allt han har utsatt oss för. Nä jag använder inte lillan som vapen utan jag sätter reglerna.
I början var det hårdare bud, för han skulle inte få träffa henne alls men det satte jag stop för. Oavsett vad som hade hänt så har rätt till att träffa sin dotter.
Nu när jag får mycket svart på vitt så är det nog så, att jag straffar honom för att situationen är som den är. Det är inte likt mig, jag brukar inte göra så här mot folk ....
Måste ändra det beteendet!
Jag är nog mer sårad och besviken än vad jag har velat erkänna för mig själv o andra.
Fick en magkänsla av att det kommer bli ett tufft arbete framför mig. Många känslor som jag måste hantera och det är inte min bästa sida precis.
Funderar på att prata med honom om familjerådgivning, för jag tror vi båda har mycket att bearbeta och komma fram till...
Jag tror även att jag har sårat honom, när jag träffade den andra. Han straffar mig för det, det sa han.
Tror att vi båda har känslor kvar för varandra som ingen av oss vill erkänna.
Hjälp ??
Det är mycket som har hänt och fort gick det med.
Inte konstigt att jag känner som jag gör idag.
Det började redan igår, när han kom o hämtade lillan. Kände att nåt hände med mig, blev väldigt ledsen och nedstämd och idag brast det.
När han lämnade tillbaka henne.
Tycker dock att det är lite konstigt eftersom vi spenderade väldigt mycket tid under jul och då kände jag inte så här. Utan snarare tvärtom.
Allt har väl sin tid antar jag...
Såg på honom igår att han verkar inte må bra av situationen, tror att det har gått upp för honom hur det ligger till.
Plus att han saknar sin lilla flicka. Det är ju inte så att han har förlorat henne, han har sina fasta dagar med henne men det räcker nog inte.
Jag vet ju hur jobbigt det är att vara utan henne ett dygn, kan bara tänka mig hur det är för honom.
Å andra sidan vet jag hur det är att inte träffa sina barn alls på flera månader.
Usch jag lider med han nu ;(
Jag vet också att jag kanske är för hård mot honom. Jag kanske straffar honom pga allt han har utsatt oss för. Nä jag använder inte lillan som vapen utan jag sätter reglerna.
I början var det hårdare bud, för han skulle inte få träffa henne alls men det satte jag stop för. Oavsett vad som hade hänt så har rätt till att träffa sin dotter.
Nu när jag får mycket svart på vitt så är det nog så, att jag straffar honom för att situationen är som den är. Det är inte likt mig, jag brukar inte göra så här mot folk ....
Måste ändra det beteendet!
Jag är nog mer sårad och besviken än vad jag har velat erkänna för mig själv o andra.
Fick en magkänsla av att det kommer bli ett tufft arbete framför mig. Många känslor som jag måste hantera och det är inte min bästa sida precis.
Funderar på att prata med honom om familjerådgivning, för jag tror vi båda har mycket att bearbeta och komma fram till...
Jag tror även att jag har sårat honom, när jag träffade den andra. Han straffar mig för det, det sa han.
Tror att vi båda har känslor kvar för varandra som ingen av oss vill erkänna.
Hjälp ??
söndag 22 december 2013
Snart Jul!
Lillan vaknade kl 4:24 pga en mardröm. Hon ville att jag skulle tända lampan men det ville inte jag.
När klockan är den tiden är det tidig morgon eller natt??
Jag sa att det var natt för att hon skulle fortsätta sova :)
Själv kunde jag inte somna om så jag gick 4:52 o satte på en kanna kaffe för att komma igång med dagen..
Kl 6:10 stod jag på bandet och joggade.
Inte varje morgon man börjar träna så tidig..
Varför är det så fruktansvärt trist och segt att träna på måndagar, är det för att kroppen har vilat hela helgen? Dessa dagar brukar typ bli uppvärmning för mig för att förbereda kroppen inför de kommande dagarna. Alla andra dagar så pumpar adrenalinet som sjutton.
Idag kommer lillans pappa, vi ska fira jul tillsammans och vi ska även ut o köpa julklappar till henne.
Inte nog med det så kommer lillans farmor idag, jag har inte träffat henne sen i somras. Det ska bli kul :)
Ikväll kommer pojken också, han ska stanna här till 3 januari så jag kommer ha full rulle :)
De stora barnens farmor och faster kommer med men då har väl lillans farmor och pappa åkt :)
Skulle ha bjudit in de stora barnens pappa med så skulle det verkligen vara släktträff hahahahhaha
Bara SKOJADE!!!
Jag ska inte tvätta förrän den 27:e men är akut behov att tvättmaskin idag eftersom vi åker på torsdag igen...
Tur att min far erbjöd sig sin tvättmaskin, ska hem till honom sen o slänga in en tvätt, om jag hinner!
Ha det kram
När klockan är den tiden är det tidig morgon eller natt??
Jag sa att det var natt för att hon skulle fortsätta sova :)
Själv kunde jag inte somna om så jag gick 4:52 o satte på en kanna kaffe för att komma igång med dagen..
Kl 6:10 stod jag på bandet och joggade.
Inte varje morgon man börjar träna så tidig..
Varför är det så fruktansvärt trist och segt att träna på måndagar, är det för att kroppen har vilat hela helgen? Dessa dagar brukar typ bli uppvärmning för mig för att förbereda kroppen inför de kommande dagarna. Alla andra dagar så pumpar adrenalinet som sjutton.
Idag kommer lillans pappa, vi ska fira jul tillsammans och vi ska även ut o köpa julklappar till henne.
Inte nog med det så kommer lillans farmor idag, jag har inte träffat henne sen i somras. Det ska bli kul :)
Ikväll kommer pojken också, han ska stanna här till 3 januari så jag kommer ha full rulle :)
De stora barnens farmor och faster kommer med men då har väl lillans farmor och pappa åkt :)
Skulle ha bjudit in de stora barnens pappa med så skulle det verkligen vara släktträff hahahahhaha
Bara SKOJADE!!!
Jag ska inte tvätta förrän den 27:e men är akut behov att tvättmaskin idag eftersom vi åker på torsdag igen...
Tur att min far erbjöd sig sin tvättmaskin, ska hem till honom sen o slänga in en tvätt, om jag hinner!
Ha det kram
torsdag 19 december 2013
God morgon Fredag!
Ännu en vecka har gått till förfall ... redan fredag.. veckan har gått fort o snart är det jul!
Har inte handlat en enda julklapp så nu blir det stress och ännu mera stress ....
Det är inte lätt att köpa julklappar när man har troll med sig konstant..
Det är la tur att jag läste på om intervall träning... Va fan, eftersom jag tränar så hårt oftast minst 1 timma så tar det mer skada på kroppen och konditionen .. Man ska asså träna 20-45 min intervall träning 2-3 dagar i veckan.
Jag tränar 4-6 dagar i veckan ca 1 timma intervall träning..
Så nu blir det att minska på det...
Har funderat på att börja träna på gym, delvis för att träffa andra folk, saknar det sociala och för att få annan träning och kunna trimma kroppen ännu mer.. plus att det är läkarens order :)
Fick höra igår att jag har fin kropp, har fått former och midja, att musklerna börjar titta fram men magen kommer att ta tid, eftersom jag har fött tre barn och gjorde fel från början.
Funderar på att göra en skönhetsoperation på magen.
Först ska jag träna hela nästa år och om det inte händer nåt med magen så gör jag det :)
Jag ska ju ändå inte ha fler barn, babyfabriken är stängd för alltid :)
Ha en underbar dag alla sköna <3
Har inte handlat en enda julklapp så nu blir det stress och ännu mera stress ....
Det är inte lätt att köpa julklappar när man har troll med sig konstant..
Det är la tur att jag läste på om intervall träning... Va fan, eftersom jag tränar så hårt oftast minst 1 timma så tar det mer skada på kroppen och konditionen .. Man ska asså träna 20-45 min intervall träning 2-3 dagar i veckan.
Jag tränar 4-6 dagar i veckan ca 1 timma intervall träning..
Så nu blir det att minska på det...
Har funderat på att börja träna på gym, delvis för att träffa andra folk, saknar det sociala och för att få annan träning och kunna trimma kroppen ännu mer.. plus att det är läkarens order :)
Fick höra igår att jag har fin kropp, har fått former och midja, att musklerna börjar titta fram men magen kommer att ta tid, eftersom jag har fött tre barn och gjorde fel från början.
Funderar på att göra en skönhetsoperation på magen.
Först ska jag träna hela nästa år och om det inte händer nåt med magen så gör jag det :)
Jag ska ju ändå inte ha fler barn, babyfabriken är stängd för alltid :)
Ha en underbar dag alla sköna <3
måndag 16 december 2013
Det sägs ju...
att träning ska vara bra mot ångest, den mentala och psykiska hälsan..
Om jag känner av ångesten innan jag börjar träna men beslutar mig för att träna iaf, trotsa ångesten ..
Hur kommer det sig då att jag blir sämre??
Att jag har ångest dag in o dag ut är inget ovanligt men när jag får "biverkningarna" i allra högsta grad förstörs hela dagen, illamående mm kan jag vare okej med men yrseln, den klarar jag inte ....
En gång när jag satt hos psykologen och han frågade mig hur jag mådde så sa jag att jag mådde bra fast jag hade jätte ont i benen, de vara alldeles skakiga.. Då fick jag veta att det har med ångesten att göra.... med den psykiska ohälsan att göra...
Ångest sätter sig även på musklerna... muskelspänningar heter det visst..
Jag funderar på mycket på det nu eftersom jag ska börja prova på jobba så fort lillan kommer in på dagis men hur ska jag klara det med allt som jag får/måste stå ut med??
Kommer jag verkligen klara det??
Jag vill så gärna klara det men börjar bli lite orolig för det eftersom jag aldrig vet från dag till dag hur jag mår...
Får inte tänka på detta nu ... det stressar bara upp mig ännu mer och det har jag inte tid med...
Om jag känner av ångesten innan jag börjar träna men beslutar mig för att träna iaf, trotsa ångesten ..
Hur kommer det sig då att jag blir sämre??
Att jag har ångest dag in o dag ut är inget ovanligt men när jag får "biverkningarna" i allra högsta grad förstörs hela dagen, illamående mm kan jag vare okej med men yrseln, den klarar jag inte ....
En gång när jag satt hos psykologen och han frågade mig hur jag mådde så sa jag att jag mådde bra fast jag hade jätte ont i benen, de vara alldeles skakiga.. Då fick jag veta att det har med ångesten att göra.... med den psykiska ohälsan att göra...
Ångest sätter sig även på musklerna... muskelspänningar heter det visst..
Jag funderar på mycket på det nu eftersom jag ska börja prova på jobba så fort lillan kommer in på dagis men hur ska jag klara det med allt som jag får/måste stå ut med??
Kommer jag verkligen klara det??
Jag vill så gärna klara det men börjar bli lite orolig för det eftersom jag aldrig vet från dag till dag hur jag mår...
Får inte tänka på detta nu ... det stressar bara upp mig ännu mer och det har jag inte tid med...
söndag 15 december 2013
Måndag morgon
Som vanligt står klockan på 6 oavsett om jag behöver gå upp eller inte. Tycker det är skönt att gå upp vid den tiden och starta dagen med kaffe och lugn.
Lillan är ju hos sin far, han hämtade henne igår och har henne tills idag. Han ska till doktorn idag för att kolla en fläck han har på ryggen. Jag hoppas verkligen att det inte är nåt allvarligt :(
Har haft alla barnen här i helgen, så det har vart full ös. Vi har bakat och har haft det jätte kul, mycket skratt ... Pojken lagade tom persisk mat fast det saknades dock en krydda så han sa att han ska följa med mig o handla nästa gång.. Va kul ... :)
Pojken sa dock att han saknar det psykiska, han sa inte så mycket mer om det..
Han är ju ganska ensam hemma, pappan jobbar mycket.. kan det va att han saknar samhörighet?
Det har vi ju en hel del hemma hos mig, vi är alltid tillsammans...
Jag vill gärna att vi är tillsammans och gör saker tillsammans, inte sitter med teknikprylar eller inne på sitt rum..
Han kommer ju till mig nu den 23 december och stannar till 3 januari så det är full hus hela julen, ska bli så skönt att få ha honom hemma så länge... :)
Vi åker till Skåne på fredag o stannar tills söndagen.. ska bli så skönt att komma bort från stan.
Sen fick jag inbjudan att komma tillbaka med barnen mellan jul och nyår så jag tänkte jag skulle prata med de o fråga vad de vill...
Vi blir ju borta många dagar så frågan är om lillans pappa går med på det, han har ju sina dagar och han träffar henne under julen så vi får väl hålla tummarna..
Han brukar inte säga så mycket och vi samarbetar bra så det ska nog lösa sig :)
Det blir ju första nyktra nyår för min del eftersom jag har alla barnen hemma, jaja jag var ju nykter när lillan var liten :)
Det ska bli rätt skönt att få vakna upp utan bakfylla :)
Iofs så var det längesen jag gjorde det.. Jag dricker inte hälften så mycket som innan jag flyttade, jag dricker nästan inte alls, det kan bli nåt glas men inte i min lägenhet..
Insåg ju med hjälp att jag var medberoende i nästa allt, alkoholintag och negativt tänkande.
Jag tog ju mig ett (flera) glas bara för att den andra inte skulle dricka själv, dock inte varje gång ...
minns oxå fredagarna, såg alltid framemot dessa dagar för då kunde jag dricka o få bli glad och glömma alla bekymmer...
O allt negativt, jag fick ju för mig att jag var en sån dålig person, att allt var mitt fel, att ingen tyckte om mig och så kämpade jag så mycket för att han skulle se min förändring, min förändring för att jag skulle duga åt honom, att han skulle älska mig men som jag sagt .. det gick inte...
Visst gör det ont att inse saker eller jag fattade ju att det var nåt som inte stämde i relationen men jag trodde verkligen att allt var mitt fel..
Som jag har skrivit innan och sagt så är det aldrig en som träter man är alltid två.. jag är inte helt oskyldig i detta, visst jag sa saker och gjorde saker som jag inte borde.. men jag har alltid bett om ursäkt och visat hur mycket jag ångrar mig...
Och efter alla samtal jag har haft så har jag insett VARFÖR jag gjorde som jag gjorde och sa som jag sa... jag orkade helt enkelt inte mer.. jag blev så provocerad så bägarn rann över helt enkelt...
Ni som inte har vart utsatt för samma sak som mig o många andra förstår inte, ni kommer aldrig förstå... tyvärr! Då kan ni inte heller döma mig eller någon annan...
Alla mina negativa tankar har inte försvunnit, det kommer att ta lång tid... men då får det göra det..
Det finns en sak som ekar i mitt huvud..
Har fått höra så många gånger att ingen tycker om mig för att jag är som jag är och jag har börjat fundera på om det är sant... Fick även höra det i onsdags:
Jag har inga vänner ;( jag känner mig väldigt ensam.. Har ingen direkt att ringa eller bjuda hem på kaffe förutom min mamma.. och jag vill ju inte belasta henne mer nu ...
Jag tror han har rätt i den punkten..
Visst jag har folk som stöttar o skickar söta meddelanden o erbjudit sig men eftersom jag har mina grejer för mig så är det inte så lätt heller...
Jag har ju fått diagnos..
Fobisk personlighetsstörning (AvPD) (eller undvikande personlighetsstörning) är en personlighetsstörning med ett genomgående mönster av social hämning, låg självkänsla, känslor av otillräcklighet och överkänslighet för negativa omdömen. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder. Personer med fobisk personlighetsstörning ser ofta sig själva som socialt odugliga eller inte socialt tilltalande och undviker social kontakt av rädsla för att bli förlöjligade.
Plus att jag har :
Generaliserat ångestsyndrom (eller GAD efter engelskans General Anxiety Disorder) är en varaktig ångeststörning som kännetecknas av en generell och långvarig ångest, utan inslag av panikattacker. Dock är ångestnivån varierande.
Till skillnad från rädsla har inte ångestkällorna objektivt sett legitimitet för andra, rädslan är inte adekvat. Till skillnad från fobier är inte ångest knutet till en specifik situation eller annat stimuli.
Det finns en stor komorbiditet mellan GAD och andra ångeststörningar som exempelvis tvångssyndrom och social fobi, och också till affektiva sjukdomar som depression.
Symtomen på generaliserat ångestsyndom är samma som ångest, det vill säga känslor av rädsla, oro och nervositet utan att det är adekvat i situationen. De flesta av de drabbade upplever obehag i maggropen eller i bröstet, muskelspänningar,Illamående, svettningar, yrsel, palpitationer och ibland darrningar. Rädslan brukar kretsa omkring oro för att misslyckas, ge koncentrationssvårigheter och motorisk oro, samt kan yttra sig i somatisering såsom spänningshuvudvärk. [1]
Ångestnivån korrelerar ofta med graden av stress, varmed följer att generaliserat ångestsyndrom som regel uppträder hos människor som lever under kronisk stress och att symtomen varierar i svårighetsgrad och uttryck. Dock är ett ångesttillstånd mer långvarigt än en panikattack som varar någon minut. Vid generaliserat ångestsyndrom varar en ångestattack mellan några dagar till några månader.[1]
Dessa diagnoser fick jag i somras, det har framkommit att min relation som jag har haft har vart så illa att jag har blivit typ psykiskt sjuk...
Men jag tror inte att det bara beror på den utan hela mitt levnadssätt, jag har ju vart utsatt i hela mitt vuxna liv... Jag är för snäll helt enkelt... spelar ingen roll hur illa folk behandlar mig, jag förlåter och går vidare.. jag ser alltid det goda i folk ... jag är för naiv :(
tror oxå att det kan bero på att jag vill att folk ska tycka om mig, kanske därför jag är som jag e.. kanske tycker att jag förtjänar att bli behandlar illa, bara de tycker om mig...
Så tänker jag inte idag.. de folk som inte accepterar mig för den jag är har inget i mitt liv att göra ...
Oj då det blev ett långt inlägg.. ska hämta mer kaffe sen är det dax för träning :)
Lillan är ju hos sin far, han hämtade henne igår och har henne tills idag. Han ska till doktorn idag för att kolla en fläck han har på ryggen. Jag hoppas verkligen att det inte är nåt allvarligt :(
Har haft alla barnen här i helgen, så det har vart full ös. Vi har bakat och har haft det jätte kul, mycket skratt ... Pojken lagade tom persisk mat fast det saknades dock en krydda så han sa att han ska följa med mig o handla nästa gång.. Va kul ... :)
Pojken sa dock att han saknar det psykiska, han sa inte så mycket mer om det..
Han är ju ganska ensam hemma, pappan jobbar mycket.. kan det va att han saknar samhörighet?
Det har vi ju en hel del hemma hos mig, vi är alltid tillsammans...
Jag vill gärna att vi är tillsammans och gör saker tillsammans, inte sitter med teknikprylar eller inne på sitt rum..
Han kommer ju till mig nu den 23 december och stannar till 3 januari så det är full hus hela julen, ska bli så skönt att få ha honom hemma så länge... :)
Vi åker till Skåne på fredag o stannar tills söndagen.. ska bli så skönt att komma bort från stan.
Sen fick jag inbjudan att komma tillbaka med barnen mellan jul och nyår så jag tänkte jag skulle prata med de o fråga vad de vill...
Vi blir ju borta många dagar så frågan är om lillans pappa går med på det, han har ju sina dagar och han träffar henne under julen så vi får väl hålla tummarna..
Han brukar inte säga så mycket och vi samarbetar bra så det ska nog lösa sig :)
Det blir ju första nyktra nyår för min del eftersom jag har alla barnen hemma, jaja jag var ju nykter när lillan var liten :)
Det ska bli rätt skönt att få vakna upp utan bakfylla :)
Iofs så var det längesen jag gjorde det.. Jag dricker inte hälften så mycket som innan jag flyttade, jag dricker nästan inte alls, det kan bli nåt glas men inte i min lägenhet..
Insåg ju med hjälp att jag var medberoende i nästa allt, alkoholintag och negativt tänkande.
Jag tog ju mig ett (flera) glas bara för att den andra inte skulle dricka själv, dock inte varje gång ...
minns oxå fredagarna, såg alltid framemot dessa dagar för då kunde jag dricka o få bli glad och glömma alla bekymmer...
O allt negativt, jag fick ju för mig att jag var en sån dålig person, att allt var mitt fel, att ingen tyckte om mig och så kämpade jag så mycket för att han skulle se min förändring, min förändring för att jag skulle duga åt honom, att han skulle älska mig men som jag sagt .. det gick inte...
Visst gör det ont att inse saker eller jag fattade ju att det var nåt som inte stämde i relationen men jag trodde verkligen att allt var mitt fel..
Som jag har skrivit innan och sagt så är det aldrig en som träter man är alltid två.. jag är inte helt oskyldig i detta, visst jag sa saker och gjorde saker som jag inte borde.. men jag har alltid bett om ursäkt och visat hur mycket jag ångrar mig...
Och efter alla samtal jag har haft så har jag insett VARFÖR jag gjorde som jag gjorde och sa som jag sa... jag orkade helt enkelt inte mer.. jag blev så provocerad så bägarn rann över helt enkelt...
Ni som inte har vart utsatt för samma sak som mig o många andra förstår inte, ni kommer aldrig förstå... tyvärr! Då kan ni inte heller döma mig eller någon annan...
Alla mina negativa tankar har inte försvunnit, det kommer att ta lång tid... men då får det göra det..
Det finns en sak som ekar i mitt huvud..
Har fått höra så många gånger att ingen tycker om mig för att jag är som jag är och jag har börjat fundera på om det är sant... Fick även höra det i onsdags:
Jag har inga vänner ;( jag känner mig väldigt ensam.. Har ingen direkt att ringa eller bjuda hem på kaffe förutom min mamma.. och jag vill ju inte belasta henne mer nu ...
Jag tror han har rätt i den punkten..
Visst jag har folk som stöttar o skickar söta meddelanden o erbjudit sig men eftersom jag har mina grejer för mig så är det inte så lätt heller...
Jag har ju fått diagnos..
Fobisk personlighetsstörning (AvPD) (eller undvikande personlighetsstörning) är en personlighetsstörning med ett genomgående mönster av social hämning, låg självkänsla, känslor av otillräcklighet och överkänslighet för negativa omdömen. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder. Personer med fobisk personlighetsstörning ser ofta sig själva som socialt odugliga eller inte socialt tilltalande och undviker social kontakt av rädsla för att bli förlöjligade.
Plus att jag har :
Generaliserat ångestsyndrom (eller GAD efter engelskans General Anxiety Disorder) är en varaktig ångeststörning som kännetecknas av en generell och långvarig ångest, utan inslag av panikattacker. Dock är ångestnivån varierande.
Till skillnad från rädsla har inte ångestkällorna objektivt sett legitimitet för andra, rädslan är inte adekvat. Till skillnad från fobier är inte ångest knutet till en specifik situation eller annat stimuli.
Det finns en stor komorbiditet mellan GAD och andra ångeststörningar som exempelvis tvångssyndrom och social fobi, och också till affektiva sjukdomar som depression.
Symtomen på generaliserat ångestsyndom är samma som ångest, det vill säga känslor av rädsla, oro och nervositet utan att det är adekvat i situationen. De flesta av de drabbade upplever obehag i maggropen eller i bröstet, muskelspänningar,Illamående, svettningar, yrsel, palpitationer och ibland darrningar. Rädslan brukar kretsa omkring oro för att misslyckas, ge koncentrationssvårigheter och motorisk oro, samt kan yttra sig i somatisering såsom spänningshuvudvärk. [1]
Ångestnivån korrelerar ofta med graden av stress, varmed följer att generaliserat ångestsyndrom som regel uppträder hos människor som lever under kronisk stress och att symtomen varierar i svårighetsgrad och uttryck. Dock är ett ångesttillstånd mer långvarigt än en panikattack som varar någon minut. Vid generaliserat ångestsyndrom varar en ångestattack mellan några dagar till några månader.[1]
Dessa diagnoser fick jag i somras, det har framkommit att min relation som jag har haft har vart så illa att jag har blivit typ psykiskt sjuk...
Men jag tror inte att det bara beror på den utan hela mitt levnadssätt, jag har ju vart utsatt i hela mitt vuxna liv... Jag är för snäll helt enkelt... spelar ingen roll hur illa folk behandlar mig, jag förlåter och går vidare.. jag ser alltid det goda i folk ... jag är för naiv :(
tror oxå att det kan bero på att jag vill att folk ska tycka om mig, kanske därför jag är som jag e.. kanske tycker att jag förtjänar att bli behandlar illa, bara de tycker om mig...
Så tänker jag inte idag.. de folk som inte accepterar mig för den jag är har inget i mitt liv att göra ...
Oj då det blev ett långt inlägg.. ska hämta mer kaffe sen är det dax för träning :)
torsdag 12 december 2013
Go morgon Fredag!
Ja då är det Fredagen den 13:e och Lucia ...
Det här med att fredagen den 13:e ska betyda otursdag har jag aldrig förstått mig på , vem är det som säger att det egentligen är en otursdag?
Det finns folk som har tur på just nr 13 :)
Jaja....
Vet inte om det blir nån träning idag, känner mig lite torr i halsen, lika så min stora flicka ;(
Ska avvakta lite o se om det går över...
Håller tummarna på att inte förkylningarna kommer på besök, inte nu innan jul...
Dessutom har jag redan vart förkyld två gånger på två månader...
Första gången var ju en självklarhet med tanke på vädret .. o jag brukar bli det på hösten.
Andra gången blev jag det när vi bodde på det skyddade boendet och där var ju många förkylda, många utomstående bakterier som vi inte var vana vid...
Lillan har klarat sig bra iaf.. tur det :)
Jag fick ju oxå prata igår med tanke på att jag hade sån ångest pga denna pissiga vecka..
Fattar inte varför jag är så dum och utsätter mig för vissa saker när jag vet att saker och ting inte kommer bli bättre ;( Men det är väl så när man är för naiv ??
Kan man inte inse att man har fel och brister, att man kan göra/säga fel saker så kan man inte förändra sitt beteende.
Jag vet mina fel och brister och jag jobbar på att tänka annorlunda så att det sker en förändring men det är inte lätt alla gånger men jag försöker iaf...
Tänk om andra kunde tänka likadant och ta tag i sina problem utan att kasta över dom på mig...
Och anklaga mig för allt som går fel, sägs fel...
Nu äntligen har jag fått en tid till psykologen, känner mig dock lite besviken för att jag inte fick en tid nu i December men funderar på att ringa honom för att berätta lite vad som har hänt och hur jag mår..
Jag mår relativt bra, försöker tänka positivt, känner lite lyckorus men de negativa tankarna finns fortfarande där el rättare sagt dom kom tillbaka i onsdags när jag fick höra det jag fick höra :(
Jag är så glad att jag har lärt känna såna underbara folk .... som säger rätt saker och verkligen stöttar en, att en styrkekram och ett hjärta kan göra ens dag på det sättet som det gör min dag..
Nu pratar jag om Fb :)
Jag har inga vänner, jag har bekanta.. jag håller på att lära känna nya folk men det är inte lätt att träffa de och ta en fika när man är ensamstående mamma... så det är internet som gäller just nu..
Vet dock att det finns många skumma personer, det är tur att man har läst på varningssignalerna och att man försöker välja med omsorg....
Och de folk som inte typ pratar som mig eller börjar prata sex dom försvinner fort som fan från listan ..
Om man ska kicka igång dagen kanske...
Ha en underbar dag alla skönheter...
Det här med att fredagen den 13:e ska betyda otursdag har jag aldrig förstått mig på , vem är det som säger att det egentligen är en otursdag?
Det finns folk som har tur på just nr 13 :)
Jaja....
Vet inte om det blir nån träning idag, känner mig lite torr i halsen, lika så min stora flicka ;(
Ska avvakta lite o se om det går över...
Håller tummarna på att inte förkylningarna kommer på besök, inte nu innan jul...
Dessutom har jag redan vart förkyld två gånger på två månader...
Första gången var ju en självklarhet med tanke på vädret .. o jag brukar bli det på hösten.
Andra gången blev jag det när vi bodde på det skyddade boendet och där var ju många förkylda, många utomstående bakterier som vi inte var vana vid...
Lillan har klarat sig bra iaf.. tur det :)
Jag fick ju oxå prata igår med tanke på att jag hade sån ångest pga denna pissiga vecka..
Fattar inte varför jag är så dum och utsätter mig för vissa saker när jag vet att saker och ting inte kommer bli bättre ;( Men det är väl så när man är för naiv ??
Kan man inte inse att man har fel och brister, att man kan göra/säga fel saker så kan man inte förändra sitt beteende.
Jag vet mina fel och brister och jag jobbar på att tänka annorlunda så att det sker en förändring men det är inte lätt alla gånger men jag försöker iaf...
Tänk om andra kunde tänka likadant och ta tag i sina problem utan att kasta över dom på mig...
Och anklaga mig för allt som går fel, sägs fel...
Nu äntligen har jag fått en tid till psykologen, känner mig dock lite besviken för att jag inte fick en tid nu i December men funderar på att ringa honom för att berätta lite vad som har hänt och hur jag mår..
Jag mår relativt bra, försöker tänka positivt, känner lite lyckorus men de negativa tankarna finns fortfarande där el rättare sagt dom kom tillbaka i onsdags när jag fick höra det jag fick höra :(
Jag är så glad att jag har lärt känna såna underbara folk .... som säger rätt saker och verkligen stöttar en, att en styrkekram och ett hjärta kan göra ens dag på det sättet som det gör min dag..
Nu pratar jag om Fb :)
Jag har inga vänner, jag har bekanta.. jag håller på att lära känna nya folk men det är inte lätt att träffa de och ta en fika när man är ensamstående mamma... så det är internet som gäller just nu..
Vet dock att det finns många skumma personer, det är tur att man har läst på varningssignalerna och att man försöker välja med omsorg....
Och de folk som inte typ pratar som mig eller börjar prata sex dom försvinner fort som fan från listan ..
Om man ska kicka igång dagen kanske...
Ha en underbar dag alla skönheter...
Torsdag
Ännu en dag som lider mot sitt slut, ska bli skönt att lägga lillan snart så man får egentid och reflektera över dagen som vart.
Började dagen med att tvätta och träna .. Underbart att kicka igång dagen på detta sätt.. :)
Man får energi hela dagen lång..
Så länge var det bra tills det var tajm att åka på samtal...
Det har vart en negativ vecka denna vecka så ångesten har kommit tillbaka tillsammans med mina negativa tankar och motgångar :(
Försökte göra allt för att slippa åka på samtal men inte tillräckligt.. Jag vet att man kan prata in meddelande när man ska avboka men jag gjorde inte det ....
Varför vet jag inte men efter många om och men plus samtal till mamma så beslutade jag mig för att trotsa min ångest och taxi.
Varför??
Jo för det handlade inte om mig utan mina barn.. de ska inte behöva bli lidande för att min ångest har kommit tillbaka...
Ännu en gång har jag bevisat för myndigheter att jag gör allt för mina barn, trotsar mitt egna mående för att få dom att må bra!
Massa styrka till mig...
Jag är så stolt över mina flickor.. min stora flicka sa vad hon ville, vad som fick henne att må bra och det är inte varje dag hon vågar säga såna saker ... :) massa styrka till henne <3
Det var första samtalet för lillan och det gick jätte bra, är även väldigt stolt över henne , massa styrka till henne med <3
Jag älskar mina barn mer än mitt egna liv, jag skulle verkligen kunna vända på allt för att de ska må bra och få ett bra liv...
Kommer aldrig kunna ge kärlek till någon för all min kärlek går till mina barn...
Jaja det är ju inte samma kärlek men det finns ingen som kan komma in i mitt liv för att få kärlek av mig .... det har jag inte tid med....
Imon är det fredag tralalalalalaaaa :)
Började dagen med att tvätta och träna .. Underbart att kicka igång dagen på detta sätt.. :)
Man får energi hela dagen lång..
Så länge var det bra tills det var tajm att åka på samtal...
Det har vart en negativ vecka denna vecka så ångesten har kommit tillbaka tillsammans med mina negativa tankar och motgångar :(
Försökte göra allt för att slippa åka på samtal men inte tillräckligt.. Jag vet att man kan prata in meddelande när man ska avboka men jag gjorde inte det ....
Varför vet jag inte men efter många om och men plus samtal till mamma så beslutade jag mig för att trotsa min ångest och taxi.
Varför??
Jo för det handlade inte om mig utan mina barn.. de ska inte behöva bli lidande för att min ångest har kommit tillbaka...
Ännu en gång har jag bevisat för myndigheter att jag gör allt för mina barn, trotsar mitt egna mående för att få dom att må bra!
Massa styrka till mig...
Jag är så stolt över mina flickor.. min stora flicka sa vad hon ville, vad som fick henne att må bra och det är inte varje dag hon vågar säga såna saker ... :) massa styrka till henne <3
Det var första samtalet för lillan och det gick jätte bra, är även väldigt stolt över henne , massa styrka till henne med <3
Jag älskar mina barn mer än mitt egna liv, jag skulle verkligen kunna vända på allt för att de ska må bra och få ett bra liv...
Kommer aldrig kunna ge kärlek till någon för all min kärlek går till mina barn...
Jaja det är ju inte samma kärlek men det finns ingen som kan komma in i mitt liv för att få kärlek av mig .... det har jag inte tid med....
Imon är det fredag tralalalalalaaaa :)
tisdag 10 december 2013
Onsdag o....
För jävlig natt, har inte sovit många timmar...
Många tankar och funderingar kring livet och hur vissa föräldrar funkar, tänker de bara på sig själva eller??
Tycker sååå synd om min stora flicka... Nu har hon blivit satt i en sån situation där hon måste välja.
Mellan mig och hennes far...
Vart hon ska bo!!!!!
Hur kan man göra så mot sitt barn? Hon har ju precis flyttat hem till mig igen.
Även berättat för henne hur bra de kommer ha det, att hon kommer få det bättre där än här bla bla bla.
Han vet inte ett skit om hur vi har det här... han bor inte här....
Men det handlar inte om det utan det handlar ENBART om honom, han skiter i henne.
Han behöver henne.
Jag vet hur detta kommer sluta.. han ger sig inte förrän hon flyttar dit och då skulle det inte förvåna mig att han håller barnen borta från mig, igen..
För det är sån han är.. han ser det som en tävling mellan mig och honom, vem som är bäst förälder..
Och när han känner att han är på väg att förlora så håller han barnen borta för att han ska vara bäst förälder men han fattar inte att barnen tar skada av hans skitsnack..
Sist jag inte träffade barnen på flera månader, de hade blockerat mig på facebook, han hade bytt deras nummer mm .. Jag fick ringa till skolan för att få info om barnen och då fick jag veta vad han hade sagt... att jag INTE VILLE träffa de eller älskade de.....
Ska det bli en upprepning nu igen??
Mitt psyke pallar inte mer nu... denna ångest som är på väg tillbaka, denna psykiska stress...
Och även höra hur ont i magen hon har, varenda dag....
Hon mår inte bra, varken psykiskt eller fysiskt och jag kämpar med det...
Allt jag vill är att hon ska må bra.. men så länge det är så här så kommer hon inte göra det, det gör ont i mig som mamma att kämpa så för henne o se henne må så dåligt, så sätter han henne i en sån situation ;(
Jag har tom sett till så att hon och jag får egentid en kväll varje vecka för att vi ska få bra kontakt och hon ska må bra ..... för hon behöver mig mer än nånsin...
Mitt hjärta gråter floder....
Jag har gett upp det där med ett bra liv... jag får ha ett bra och lugnt liv ett par månader sen startar allt igen... får kniven i ryggen och jag rasar....
Jag står fan inte ut längre.... jag hoppar snart framför ett tåg.....
Hur ska jag kunna få ett bra, lugnt och harmoniskt liv tillsammans med mina barn när jag hela tiden måste kämpa??
Hur ska jag kunna må bra, bli av med den psykiska stressen och ångesten när jag måste leva i ovisshet hela tiden?
Jag säger som så här... blir det för mycket tjat och lögner och hon beslutar sig för att flytta så flyttar jag oxå från stan och skiter ta mig fan i allt som rör denna jävla pissiga stad...
För myndigheterna kan fan dra åt helvete... finnas där för barn.. yeah right...
Ps det är en fin stad men resten är fan inte bra
Många tankar och funderingar kring livet och hur vissa föräldrar funkar, tänker de bara på sig själva eller??
Tycker sååå synd om min stora flicka... Nu har hon blivit satt i en sån situation där hon måste välja.
Mellan mig och hennes far...
Vart hon ska bo!!!!!
Hur kan man göra så mot sitt barn? Hon har ju precis flyttat hem till mig igen.
Även berättat för henne hur bra de kommer ha det, att hon kommer få det bättre där än här bla bla bla.
Han vet inte ett skit om hur vi har det här... han bor inte här....
Men det handlar inte om det utan det handlar ENBART om honom, han skiter i henne.
Han behöver henne.
Jag vet hur detta kommer sluta.. han ger sig inte förrän hon flyttar dit och då skulle det inte förvåna mig att han håller barnen borta från mig, igen..
För det är sån han är.. han ser det som en tävling mellan mig och honom, vem som är bäst förälder..
Och när han känner att han är på väg att förlora så håller han barnen borta för att han ska vara bäst förälder men han fattar inte att barnen tar skada av hans skitsnack..
Sist jag inte träffade barnen på flera månader, de hade blockerat mig på facebook, han hade bytt deras nummer mm .. Jag fick ringa till skolan för att få info om barnen och då fick jag veta vad han hade sagt... att jag INTE VILLE träffa de eller älskade de.....
Ska det bli en upprepning nu igen??
Mitt psyke pallar inte mer nu... denna ångest som är på väg tillbaka, denna psykiska stress...
Och även höra hur ont i magen hon har, varenda dag....
Hon mår inte bra, varken psykiskt eller fysiskt och jag kämpar med det...
Allt jag vill är att hon ska må bra.. men så länge det är så här så kommer hon inte göra det, det gör ont i mig som mamma att kämpa så för henne o se henne må så dåligt, så sätter han henne i en sån situation ;(
Jag har tom sett till så att hon och jag får egentid en kväll varje vecka för att vi ska få bra kontakt och hon ska må bra ..... för hon behöver mig mer än nånsin...
Mitt hjärta gråter floder....
Jag har gett upp det där med ett bra liv... jag får ha ett bra och lugnt liv ett par månader sen startar allt igen... får kniven i ryggen och jag rasar....
Jag står fan inte ut längre.... jag hoppar snart framför ett tåg.....
Hur ska jag kunna få ett bra, lugnt och harmoniskt liv tillsammans med mina barn när jag hela tiden måste kämpa??
Hur ska jag kunna må bra, bli av med den psykiska stressen och ångesten när jag måste leva i ovisshet hela tiden?
Jag säger som så här... blir det för mycket tjat och lögner och hon beslutar sig för att flytta så flyttar jag oxå från stan och skiter ta mig fan i allt som rör denna jävla pissiga stad...
För myndigheterna kan fan dra åt helvete... finnas där för barn.. yeah right...
Ps det är en fin stad men resten är fan inte bra
Tisdag och uppdatering
Helgen har vart hyfsat bra :)
Fredagen kanske inte slutade på topp men kan inte förvänta sig att alla ska säga enbart positiva saker men det finns vissa saker som man inte säger, som "du är fucked up"
Jag är så trött på att höra dessa orden men det är väl för att jag är bättre än de andra haha
Avundsjuka kallar jag det nu för tiden :)
Lördagen var mindre rolig, då var jag helt ensam förutom en liten stund när jag träffade min älskade bror, han är guld värd..
Känns gött nu när träningen har kommit igång, det börjar synas på kroppen med :)
Då blir man ännu mer motiverad för att träna när man ser resultat ...
Tog ett kort för att jämföra nu och vid senare tillfälle.. Kul!
Ska göra det innan jul .... jämföra asså haha
Nu blir det att hoppa in i duschen ... lillan åker till sin far idag för han kunde imon .... så då blir det bara jag o stora hjärtat.... :)
Ha en bra dag alla sköna
Fredagen kanske inte slutade på topp men kan inte förvänta sig att alla ska säga enbart positiva saker men det finns vissa saker som man inte säger, som "du är fucked up"
Jag är så trött på att höra dessa orden men det är väl för att jag är bättre än de andra haha
Avundsjuka kallar jag det nu för tiden :)
Lördagen var mindre rolig, då var jag helt ensam förutom en liten stund när jag träffade min älskade bror, han är guld värd..
Känns gött nu när träningen har kommit igång, det börjar synas på kroppen med :)
Då blir man ännu mer motiverad för att träna när man ser resultat ...
Tog ett kort för att jämföra nu och vid senare tillfälle.. Kul!
Ska göra det innan jul .... jämföra asså haha
Nu blir det att hoppa in i duschen ... lillan åker till sin far idag för han kunde imon .... så då blir det bara jag o stora hjärtat.... :)
Ha en bra dag alla sköna
onsdag 4 december 2013
Go morron torsdag
Vilken hagelfall som kom igår kväll trodde att fönsterna skulle gå sönder... och vinden ska vi inte ens prata om, vilken tur att fastighetsskötaren kom o fixade mitt fönster.
Efter alla tankar och funderingar så somnade jag som en stock o har sovit hela natten :)
Jag har fattat ett och annat beslut som rör den där snubben som jag har träffat då och då..
Ska inte ha mer kontakt med han.
Ska bara tänka på allt positivt som han har sagt och fortsätta se mig själv på det sättet och fortsätta bearbeta dom negativa tankarna som har en förmåga att ploppa upp i mitt huvud. Vända dom till positiva tankar i stället.
Som jag har sagt innan .. de komplimangerna som han har gett mig plus allt annat han har sagt stämmer .. man kan väl säga att han har genomskådat mitt egentliga mående. På dom få gångerna vi har träffats.
Det kanske inte är honom jag känner detta lilla för utan hans komplimanger (?) hans snällhet, hans sätt att vara mot mig, när vi ses...och hans kroppspråk säger att han vill vara med mig...
Det var ju trots allt längesen jag fick höra såna saker och känna positiva saker och jag vet att jag måste ha bekräftelse, måste får höra att jag oxå duger, att jag oxå är värd nåt och det fick jag höra, inte bara en gång utan många gånger.
Det är ju lite svårt att se nåt positivt med sig själv när man bara har fått höra negativa saker, dessa tankarna finns ju fortfarande kvar hos mig, jag ser inget som är bra med mig i den bemärkelsen. Förutom att jag är en bra mamma, att jag gör allt för mina barn, jag är ju inte ful men känner mig ful. Där har jag fått mycket bekräftelse på mitt utseende, framförallt mina ögon :) och det uppskattas jätte mycket <3
Whatever...
Mitt beslut är fattat och jag har nu raderat allt med honom, hans nummer, hans sms.
Jag är inte typen som bara skiter i allt, som skiter i folk för jag anser att man ska vara rak, framförallt mot sin familj och vänner och i detta fallet min Player :)
Så jag skrev ett meddelande till honom och förklarade hur det ligger till och han får ha det bra och lycka till med allt och då fick jag ett svar " Hihi ta det lugnt damen och jag har fullt upp"
Det va la därför han svarade haha
Man har ju hört att det finns folk som har dejtat och de har fattat tycke, den ena mer än den andra och så skiter den som tycker mindre om i att höra av sig, det tycker jag fegt.
Det minsta man kan vara är ärlig så att den som tycker mer om kan gå vidare med sitt liv istället för att klänga sig fast vid den personen... och ställa sig den stora frågan varför, är det nåt fel på mig?
Det är inget som jag har råkat ut för ... än :)
Dessutom finns det faktiskt typ regler när man börjar dejta... finns några stycken...
1. Ingen kyss på första dejten
2. Allt hänger på första dejten
3. Mannen betalar (fast det är inget som är aktuellt för mig, jag betalar hellre själv )
4. Vänta med att höra av sig (minst tre dagar, spela svårfångad)
5. Veta när det är "game over"
Info hämtat från eDarling.. Nä jag är inte medlem där jag googlade reglerna haha
Nu har min lilla flicka vaknat så nu är det slut på skrivandet..
Ha en bra dag ... själv har jag en stressad dag, börjar dagen med träning för att rensa tankarna :)
Sen är det två möten ... suck!!
Men det mötet som är sist ser jag framemot :)
Kramen bananen
Onsdag kväll
Nu är en sån där kväll där jag verkligen skulle behöva en kram och få höra att allt kommer bli bra, att allt jag har kämpat för inte har vart för intet!
Jag har hela tiden känt mig som en överlevare, som klarar detta... Och det har jag gjort men just idag har allt kommit över mig.
Har haft många samtal om relationen och hur den har påverkat mig på ett sånt negativt sätt att mitt liv har stått på spel..
Har inte insett det innan.. och jag har haft så lång tid på mig att reflektera över det men har inte gjort det pga rädsla kanske, jag vet inte...
Och det har hänt väldigt mycket sen i somras...
Jag har hela tiden vetat att det kommer vara som en berg och dalbana, att ena dagen kan det vara på topp och andra dagen kan jag vara ledsen...
Men så har jag inte haft det, i början var det jobbigt men jag lärde mig att leva med det.
Jag kanske har förträngt alla känslor eftersom jag har mått väldigt dåligt psykiskt och sagt att jag aldrig mer ska må så...
Och den senaste tiden har det vart på topp varenda dag, har känt sånt lyckorus, från den stunden jag har vaknat tills jag lägger mig.
Nu har allt rasat...
För stunden
Jag känner mig ganska ensam just nu ... ensam med mina tanker och känslor.
Tankar och känslor blir ju inte bättre när man är på samtal precis!!!
Jag hoppas att jag kan sova inatt.... o att jag vaknar glad o med mitt lyckorus imon med
Ha det ... <3
Jag har hela tiden känt mig som en överlevare, som klarar detta... Och det har jag gjort men just idag har allt kommit över mig.
Har haft många samtal om relationen och hur den har påverkat mig på ett sånt negativt sätt att mitt liv har stått på spel..
Har inte insett det innan.. och jag har haft så lång tid på mig att reflektera över det men har inte gjort det pga rädsla kanske, jag vet inte...
Och det har hänt väldigt mycket sen i somras...
Jag har hela tiden vetat att det kommer vara som en berg och dalbana, att ena dagen kan det vara på topp och andra dagen kan jag vara ledsen...
Men så har jag inte haft det, i början var det jobbigt men jag lärde mig att leva med det.
Jag kanske har förträngt alla känslor eftersom jag har mått väldigt dåligt psykiskt och sagt att jag aldrig mer ska må så...
Och den senaste tiden har det vart på topp varenda dag, har känt sånt lyckorus, från den stunden jag har vaknat tills jag lägger mig.
Nu har allt rasat...
För stunden
Jag känner mig ganska ensam just nu ... ensam med mina tanker och känslor.
Tankar och känslor blir ju inte bättre när man är på samtal precis!!!
Jag hoppas att jag kan sova inatt.... o att jag vaknar glad o med mitt lyckorus imon med
Ha det ... <3
Redan Onsdag
Vissa dagar går tiden jätte fort, andra hur långsamt som helst, då känns det som att klockan har stannat :)
Träningen rullar på precis som den ska göra, har ökat tiden till 1 timma nu på bandet och sen tillkommer lite annan träning och jag är helt färdig efteråt men det känns gött ...
Svettig och äcklig :)
Mina tankar och börjat snurra iväg till en viss person.
Jag tänker på honom varenda dag och hans ord, komplimanger ekar i mitt huvud och kroppspråket ska vi inte ens prata om :)
Jag har bestämt mig för att skita i honom nu innan jag faller för honom. Det är det sista jag behöver i mitt liv, är att bli kär...
Dock blir det nog lite svårt med tanke på att han får mig att må bra, han får mig att känna lycka och att jag är värd nåt... Han får mig att känna mig speciell :)
När vi ses så pratar vi om allt mellan himmel och jord.. Jag har aldrig haft det så..
När vi ses så är det totala motsatsen till hur jag har haft det innan...
Han är ju väldigt mysko och det gör ju så att det blir spännande oxå :)
Jaja jag inser vissa saker nu när jag skriver detta så nu blir det att radera allt med han :/
Jag måste skydda mig själv för att inte bli kär och då är det lika bra att göra det innan det är försent
Nu blir det att städa lägenheten eftersom stora tjejen får besök av sin samtalskontakt idag..
Ha en bra dag alla sköna läsare :)
Träningen rullar på precis som den ska göra, har ökat tiden till 1 timma nu på bandet och sen tillkommer lite annan träning och jag är helt färdig efteråt men det känns gött ...
Svettig och äcklig :)
Mina tankar och börjat snurra iväg till en viss person.
Jag tänker på honom varenda dag och hans ord, komplimanger ekar i mitt huvud och kroppspråket ska vi inte ens prata om :)
Jag har bestämt mig för att skita i honom nu innan jag faller för honom. Det är det sista jag behöver i mitt liv, är att bli kär...
Dock blir det nog lite svårt med tanke på att han får mig att må bra, han får mig att känna lycka och att jag är värd nåt... Han får mig att känna mig speciell :)
När vi ses så pratar vi om allt mellan himmel och jord.. Jag har aldrig haft det så..
När vi ses så är det totala motsatsen till hur jag har haft det innan...
Han är ju väldigt mysko och det gör ju så att det blir spännande oxå :)
Jaja jag inser vissa saker nu när jag skriver detta så nu blir det att radera allt med han :/
Jag måste skydda mig själv för att inte bli kär och då är det lika bra att göra det innan det är försent
Nu blir det att städa lägenheten eftersom stora tjejen får besök av sin samtalskontakt idag..
Ha en bra dag alla sköna läsare :)
måndag 2 december 2013
Måndag igen
Vad tiden går fort.. jag hinner ju inte med.. snart är det jul... längtar jätte mycket till julmaten :)
Det är la tur att man har börjat med träningen så man kan äta desto mer haha
Seriöst!!
Började träna förra veckan o då 20 min på bandet o har bara ökat tiden sen dess, var dock lite segt att träna igår morse så det blir ingen träning på söndagar i fortsättningen :) vilodag kallas det.
Idag hade jag 50 min intervall träning på bandet och jag svettades men det var härligt ändå.
Sen körde jag på roddmaskinen o tränade magen med pilatesbollen :) efter en o en halv timma var träningen över. Så länge har jag nog aldrig tränat ...
Imorgon blir det ingen morgon träning för jag ska till läkaren, sjukskrivningen går ut imon så vi får väl se om den blir förlängd eller inte...
Tränar när jag kommer hem iställe :)
Jag har 2-3 dagars vila i veckan tänkte jag så musklerna får vila.. vill ju inte trötta ut kroppen eller tappa motivationen på en gång :)
Nu fick jag besök
ha det kram
Det är la tur att man har börjat med träningen så man kan äta desto mer haha
Seriöst!!
Började träna förra veckan o då 20 min på bandet o har bara ökat tiden sen dess, var dock lite segt att träna igår morse så det blir ingen träning på söndagar i fortsättningen :) vilodag kallas det.
Idag hade jag 50 min intervall träning på bandet och jag svettades men det var härligt ändå.
Sen körde jag på roddmaskinen o tränade magen med pilatesbollen :) efter en o en halv timma var träningen över. Så länge har jag nog aldrig tränat ...
Imorgon blir det ingen morgon träning för jag ska till läkaren, sjukskrivningen går ut imon så vi får väl se om den blir förlängd eller inte...
Tränar när jag kommer hem iställe :)
Jag har 2-3 dagars vila i veckan tänkte jag så musklerna får vila.. vill ju inte trötta ut kroppen eller tappa motivationen på en gång :)
Nu fick jag besök
ha det kram
tisdag 26 november 2013
Tisdag morgon
Det märks att jag har kommit ner mer i varv, känner mig inte alls lika stressad OM det inte är nåt jag ska göra.. Då går jag på helvarv....
Och jag måste verkligen träna på mitt tålamod.. har jag bestämt mig för nåt så vill jag att det ska ske på en gång och det funkar ju inte så... :)
Skulle hämta ett vitrinskåp o måla om det men det blev inte av för han var för trött och jag blev jätte irriterad, för det här var nåt som jag ville... det vet han nog inte om.. :)
Som sagt, mitt tålamod är inte det bästa :)
I torsdags var jag på VC o träffade Samverkansteamet, tänkte först avboka eftersom jag hade sån ångest men blev nyfiken på vad de hade att säga så jag tog mig dit i alla fall...
Vi pratade om mitt liv och hur jag mår, även de som jag aldrig hade träffat innan såg på mig hur jag glittrar i ögonen och hörde på mig hur motiverad jag är för att få ett ännu bättre liv..
Vi bestämde att när lillan har kommit in på dagis och inskolningen är klar så ska jag komma ut i arbetslivet igen efter 5 år... Jag har ju fortfarande min diagnos kvar och har än idag svår ångest plus wiplashskadan som gör att jag inte kan arbeta heltid.
Dom sa det i torsdags oxå att det inte finns en chans just nu eller de närmaste månaderna att jag kan jobba heltid eftersom jag fortfarande har så mycket runt omkring.
Gillar inte alls när folk säger till mig att jag inte klarar vissa saker, det gör mig ännu mer motiverad till att bevisa motsatsen.
Men det får ta den tid det tar.. Nu när man ska börja arbeta igen så är det helt på mina villkor och det känns bra... Jag bestämmer tider, hur många dagar i veckan jag vill arbeta..
De sa även till mig att jag borde sätta igång med träningen, det är oxå en sak som jag ska börja med när lillan går på dagis, då ska jag börja träna på gym :) för att träna min nacke och rygg.
De tyckte att fram till dess skulle jag börja på mitt löpband :) det var praktiskt taget en order eftersom min mentala och psykiska hälsa skulle bli mycket bättre...
Idag mår jag bra, trodde inte att det skulle va så lätt att bli av med mitt beroende när det gäller mitt .. Jag var fruktansvärt beroende av honom och vad han tyckte, tänkte, ville, försökte anpassa hela mitt liv efter honom. Försökte tom bli den han ville att jag skulle bli bara för att han skulle älska mig men jag lyckades inte ...
När jag ser tillbaka på det livet så var det inte bra... När jag var på mitt första möte i torsdags morse (hade träffat den ena tidigare, några år innan pga de stora barnen) så fick jag höra att även de hade sina aningar om att jag inte mådde bra i relationen.. Det har vart ganska uppenbart i flera år och det är många som har reagerat, tyvärr...
Men hon sa att jag verkligen lyser och glittrar i ögonen jämfört med åren tidigare :)
Nu är det bra, vi har kommit överens om umgänge och vi är vänner. <3
Jag får väl ställa mig på bandet så länge jag orkar, minst 20 min :) för att öka tiden efter hand...
Det var änna längesen jag tränade.. suck...
Ha en underbar dag....
Och jag måste verkligen träna på mitt tålamod.. har jag bestämt mig för nåt så vill jag att det ska ske på en gång och det funkar ju inte så... :)
Skulle hämta ett vitrinskåp o måla om det men det blev inte av för han var för trött och jag blev jätte irriterad, för det här var nåt som jag ville... det vet han nog inte om.. :)
Som sagt, mitt tålamod är inte det bästa :)
I torsdags var jag på VC o träffade Samverkansteamet, tänkte först avboka eftersom jag hade sån ångest men blev nyfiken på vad de hade att säga så jag tog mig dit i alla fall...
Vi pratade om mitt liv och hur jag mår, även de som jag aldrig hade träffat innan såg på mig hur jag glittrar i ögonen och hörde på mig hur motiverad jag är för att få ett ännu bättre liv..
Vi bestämde att när lillan har kommit in på dagis och inskolningen är klar så ska jag komma ut i arbetslivet igen efter 5 år... Jag har ju fortfarande min diagnos kvar och har än idag svår ångest plus wiplashskadan som gör att jag inte kan arbeta heltid.
Dom sa det i torsdags oxå att det inte finns en chans just nu eller de närmaste månaderna att jag kan jobba heltid eftersom jag fortfarande har så mycket runt omkring.
Gillar inte alls när folk säger till mig att jag inte klarar vissa saker, det gör mig ännu mer motiverad till att bevisa motsatsen.
Men det får ta den tid det tar.. Nu när man ska börja arbeta igen så är det helt på mina villkor och det känns bra... Jag bestämmer tider, hur många dagar i veckan jag vill arbeta..
De sa även till mig att jag borde sätta igång med träningen, det är oxå en sak som jag ska börja med när lillan går på dagis, då ska jag börja träna på gym :) för att träna min nacke och rygg.
De tyckte att fram till dess skulle jag börja på mitt löpband :) det var praktiskt taget en order eftersom min mentala och psykiska hälsa skulle bli mycket bättre...
Idag mår jag bra, trodde inte att det skulle va så lätt att bli av med mitt beroende när det gäller mitt .. Jag var fruktansvärt beroende av honom och vad han tyckte, tänkte, ville, försökte anpassa hela mitt liv efter honom. Försökte tom bli den han ville att jag skulle bli bara för att han skulle älska mig men jag lyckades inte ...
När jag ser tillbaka på det livet så var det inte bra... När jag var på mitt första möte i torsdags morse (hade träffat den ena tidigare, några år innan pga de stora barnen) så fick jag höra att även de hade sina aningar om att jag inte mådde bra i relationen.. Det har vart ganska uppenbart i flera år och det är många som har reagerat, tyvärr...
Men hon sa att jag verkligen lyser och glittrar i ögonen jämfört med åren tidigare :)
Nu är det bra, vi har kommit överens om umgänge och vi är vänner. <3
Jag får väl ställa mig på bandet så länge jag orkar, minst 20 min :) för att öka tiden efter hand...
Det var änna längesen jag tränade.. suck...
Ha en underbar dag....
måndag 25 november 2013
Måndag
Funderar lite på det här med bekanta och vänner!
De närmaste vännerna vet ju vad jag har gått igenom, hur tufft jag har haft det, att jag har haft många motgångar, hur det har påverkat mig psykiskt.
Jag har tagit mig ur den mörka tunneln där jag aldrig såg ljuset men fortsatte o kämpa för mig och mina barn, även om allt kändes hopplöst.
Nu när man börjar må bra och känna lycka varje dag när man vaknar upp verkar det som att de inte kan dela min lycka.
Det tycker jag är tråkigt. Jag menar det är klart att man förändras, man har ju inte samma dåliga självförtroende och självkänsla längre, man håller inte bara med för att det inte ska bli konflikt.
Ska de stöta bort mig då? Säga att jag inte är samma person längre?
Va har de för rätt att säga så?
Jag kan säga som så här.. de sk vänner som inte delar min lycka och min förändring har ingenting att göra i mitt liv, de är inte nåra riktiga vänner..
Ledsen att behöva säga så men det är fakta, tänker inte tänka på deras bästa när det faktiskt nu handlar om mig och mina barn och ingen annan..
Släpper jag in nån i mitt liv så är det för att jag behöver andra bekanta, det innebär inte att jag glömmer bort de som en gång stod mig nära.
Och om jag släpper in nån som får mig att tänka annorlunda på nåt än innan är det bara för att jag bygger upp en mur.
Just nu finns det en... som stöttar mig och får mig att må bra i mig själv..
Nä vi har ingen relation och det kommer vi aldrig ha heller, jag har inte tid med det. För jag arbetar just nu mycket med mig själv och mina barn..
Det är många samtal, känslor mm som måste bearbetas innan man inleder en relation.
Nu blir det att städa lägenheten för vi väntar besök kl 15
Ha en underbar dag i kylan :)
De närmaste vännerna vet ju vad jag har gått igenom, hur tufft jag har haft det, att jag har haft många motgångar, hur det har påverkat mig psykiskt.
Jag har tagit mig ur den mörka tunneln där jag aldrig såg ljuset men fortsatte o kämpa för mig och mina barn, även om allt kändes hopplöst.
Nu när man börjar må bra och känna lycka varje dag när man vaknar upp verkar det som att de inte kan dela min lycka.
Det tycker jag är tråkigt. Jag menar det är klart att man förändras, man har ju inte samma dåliga självförtroende och självkänsla längre, man håller inte bara med för att det inte ska bli konflikt.
Ska de stöta bort mig då? Säga att jag inte är samma person längre?
Va har de för rätt att säga så?
Jag kan säga som så här.. de sk vänner som inte delar min lycka och min förändring har ingenting att göra i mitt liv, de är inte nåra riktiga vänner..
Ledsen att behöva säga så men det är fakta, tänker inte tänka på deras bästa när det faktiskt nu handlar om mig och mina barn och ingen annan..
Släpper jag in nån i mitt liv så är det för att jag behöver andra bekanta, det innebär inte att jag glömmer bort de som en gång stod mig nära.
Och om jag släpper in nån som får mig att tänka annorlunda på nåt än innan är det bara för att jag bygger upp en mur.
Just nu finns det en... som stöttar mig och får mig att må bra i mig själv..
Nä vi har ingen relation och det kommer vi aldrig ha heller, jag har inte tid med det. För jag arbetar just nu mycket med mig själv och mina barn..
Det är många samtal, känslor mm som måste bearbetas innan man inleder en relation.
Nu blir det att städa lägenheten för vi väntar besök kl 15
Ha en underbar dag i kylan :)
söndag 17 november 2013
Oj oj oj
Uppdatering!
Det har hänt så mycket sen senaste uppdateringen.. Allt har ju inte vart positivt men börjar vända.
Fast jag fick ju bakslag igår tyvärr.. ;( men det var bara att gråta en skvätt och sen resa sig igen med huvudet högt :)
Det blev så illa i mitt liv att jag o flickorna hamnade på ett boende. Där jag sakta men säkert hittade tillbaka till mig själv o fick den hjälp jag behövde för att inse att det inte är mitt fel, jag kan inte ta ansvar för någon annans handlingar o ord.
Har fortfarande väldigt mycket att arbeta med men huvudsaken är att ingen kan ta mina positiva tankar ifrån mig längre.
Jag och flickorna har flyttat till en lägenhet o vi storm trivs :)
Relationen är helt över, har vart det ett bra tag nu och jag mår bra av det, jag sörjer inte.
Sakta men säkert kommer jag in i ett socialt liv, igen efter 6 år...
Jag kommer ha väldigt svårt att lita på folk och jag släpper inte in vem som helst, igen.
Träffade ju en snubbe, helt jävla underbar var han.. han gav mig jätte många komplimanger och han fick mig att känna mig speciell.. det har inte jag känt mig på flera år.. allt detta han sa kommer jag leva på länge, han fick mig även att känna att jag var värd en massa...
Vi pratar inte längre med varandra men det skiter jag i .. han fick mig att känna saker som gör att det blir lättare för mig att ändra inställning till mig själv o bilden av mig själv :)
Tack C <3
Jag har bestämt mig för att ta tag i mitt liv ännu mer, har gjort vad jag har vart tvungen till o nu ska jag även göra det för min skull...
Ska börja med träningen igen.. finally :) så nu blir det träning och nyttig mat...
Tror det skulle göra mig gott att träna, för det mentala och det psykiska eller vad tror ni??
Ska bygga upp mitt självförtroende o självkänsla till max.. alla negativa tankar ska bort...
Nu blir det att investera i lite nya träningskläder.. o på torsdag ska jag till vårdcentralen o då kommer jag ta upp det där med att träna på gym.. eftersom jag är wiplashskadad o har min diagnos så får jag bra pris..
Träning för nacken o kropp plus att man lär känna nya folk :)
Just det , ska ju även till samverkansteamet.. nu händer det grejer i mitt liv..
Ha en underbar kväll :)
Det har hänt så mycket sen senaste uppdateringen.. Allt har ju inte vart positivt men börjar vända.
Fast jag fick ju bakslag igår tyvärr.. ;( men det var bara att gråta en skvätt och sen resa sig igen med huvudet högt :)
Det blev så illa i mitt liv att jag o flickorna hamnade på ett boende. Där jag sakta men säkert hittade tillbaka till mig själv o fick den hjälp jag behövde för att inse att det inte är mitt fel, jag kan inte ta ansvar för någon annans handlingar o ord.
Har fortfarande väldigt mycket att arbeta med men huvudsaken är att ingen kan ta mina positiva tankar ifrån mig längre.
Jag och flickorna har flyttat till en lägenhet o vi storm trivs :)
Relationen är helt över, har vart det ett bra tag nu och jag mår bra av det, jag sörjer inte.
Sakta men säkert kommer jag in i ett socialt liv, igen efter 6 år...
Jag kommer ha väldigt svårt att lita på folk och jag släpper inte in vem som helst, igen.
Träffade ju en snubbe, helt jävla underbar var han.. han gav mig jätte många komplimanger och han fick mig att känna mig speciell.. det har inte jag känt mig på flera år.. allt detta han sa kommer jag leva på länge, han fick mig även att känna att jag var värd en massa...
Vi pratar inte längre med varandra men det skiter jag i .. han fick mig att känna saker som gör att det blir lättare för mig att ändra inställning till mig själv o bilden av mig själv :)
Tack C <3
Jag har bestämt mig för att ta tag i mitt liv ännu mer, har gjort vad jag har vart tvungen till o nu ska jag även göra det för min skull...
Ska börja med träningen igen.. finally :) så nu blir det träning och nyttig mat...
Tror det skulle göra mig gott att träna, för det mentala och det psykiska eller vad tror ni??
Ska bygga upp mitt självförtroende o självkänsla till max.. alla negativa tankar ska bort...
Nu blir det att investera i lite nya träningskläder.. o på torsdag ska jag till vårdcentralen o då kommer jag ta upp det där med att träna på gym.. eftersom jag är wiplashskadad o har min diagnos så får jag bra pris..
Träning för nacken o kropp plus att man lär känna nya folk :)
Just det , ska ju även till samverkansteamet.. nu händer det grejer i mitt liv..
Ha en underbar kväll :)
söndag 22 september 2013
Hej då för stunden
Inte för att jag bloggar så mycket nu för tiden men jag lägger den på hyllan ett tag, jag orkar inte mer.
Söker inte sympati, vill inte att nån ska tycka synd om mig.. så här kan verkligheten se ut för vissa!
Allas liv är inte en dans på rosor!
Denna helgen har hänt så mycket negativa saker och onda och hårda ord har spottats ut.
Så usel som människa och mamma har jag aldrig känt mig som jag gör nu.
Har fått höra att jag är hjärndöd, totalt fucked up, mus till mamma och att jag inte ens är värd att prata med.
Har fått höra att det finns folk som snackar skit om mig, jag blev påhoppad av en som jag trodde var min vän... Även den personen anklagar mig för att det är mitt fel att det är som det är idag.
Under flera års tid har jag fått höra att jag är det ena efter det andra och att allt är mitt fel.
Jag har fått ta konsekvenser för vad andra har sagt och gjort ... fått stå till svars. Fått ta skuld för allt negativt även om jag inte har haft med saken att göra.
I många år har jag undrat varför ingen tycker om mig?
Varför alla alltid har nåt ont att säga om mig?
Är jag verkligen en sån usel person?
Det gick tom så långt att jag försökte bli den som min dåvarande sambo ville att jag skulle bli eftersom jag inte dög åt honom. Jag verkligen försökte men lyckades inte för han blev aldrig nöjd.
Och varje gång man frågade honom varför så fick han svaret... jag väntar o hoppas fortfarande.
Jag vet att jag har fel och brister, vem har inte det? Men inte fan förtjänar jag att få ta all jävla skit från alla! Känner mig som det svarta fåret..
Känner mig ganska förvirrad och sårad!
och väldigt ensam ...
Det var inte längesen jag kände att jag inte förtjänade att leva längre, att tom mina barn skulle få det bättre utan mig.
Jag gjorde inget dumt, för jag skulle aldrig kunna svika mina barn på det viset, skulle/kommer aldrig avsluta mitt liv utan jag kommer vänta tills Gud säger att det är min tur att gå!
Allt känns hopplöst, känns som att alla är emot mig.
Hur ska jag ta mig ur detta?? Kommer jag bli lycklig igen?
kommer jag få må bra någongång??
Med detta säger jag Hej då!!
Söker inte sympati, vill inte att nån ska tycka synd om mig.. så här kan verkligheten se ut för vissa!
Allas liv är inte en dans på rosor!
Denna helgen har hänt så mycket negativa saker och onda och hårda ord har spottats ut.
Så usel som människa och mamma har jag aldrig känt mig som jag gör nu.
Har fått höra att jag är hjärndöd, totalt fucked up, mus till mamma och att jag inte ens är värd att prata med.
Har fått höra att det finns folk som snackar skit om mig, jag blev påhoppad av en som jag trodde var min vän... Även den personen anklagar mig för att det är mitt fel att det är som det är idag.
Under flera års tid har jag fått höra att jag är det ena efter det andra och att allt är mitt fel.
Jag har fått ta konsekvenser för vad andra har sagt och gjort ... fått stå till svars. Fått ta skuld för allt negativt även om jag inte har haft med saken att göra.
I många år har jag undrat varför ingen tycker om mig?
Varför alla alltid har nåt ont att säga om mig?
Är jag verkligen en sån usel person?
Det gick tom så långt att jag försökte bli den som min dåvarande sambo ville att jag skulle bli eftersom jag inte dög åt honom. Jag verkligen försökte men lyckades inte för han blev aldrig nöjd.
Och varje gång man frågade honom varför så fick han svaret... jag väntar o hoppas fortfarande.
Jag vet att jag har fel och brister, vem har inte det? Men inte fan förtjänar jag att få ta all jävla skit från alla! Känner mig som det svarta fåret..
Känner mig ganska förvirrad och sårad!
och väldigt ensam ...
Det var inte längesen jag kände att jag inte förtjänade att leva längre, att tom mina barn skulle få det bättre utan mig.
Jag gjorde inget dumt, för jag skulle aldrig kunna svika mina barn på det viset, skulle/kommer aldrig avsluta mitt liv utan jag kommer vänta tills Gud säger att det är min tur att gå!
Allt känns hopplöst, känns som att alla är emot mig.
Hur ska jag ta mig ur detta?? Kommer jag bli lycklig igen?
kommer jag få må bra någongång??
Med detta säger jag Hej då!!
fredag 20 september 2013
Fredag igen
Nu har jag inte uppdaterat på ett tag så jag tycker det är dags nu :)
Det har hänt mycket sen sist och det bästa av allt är att jag och flickorna ska flytta!!
Det sker i slutet av oktober men var säger jag inte, bara de som ska/får veta vet om det ....
Så nu spanar jag in lite nya möbler som måste inhandlas och det älskar jag. Tycker det ska bli jätte kul att köpa nya saker och inreda lägenheten, det kommer bli så snyggt och stilrent.
Gillar inte när det är för många saker, varken på golvet eller på väggarna.
Visst finns det vissa saker som har vart/är jobbiga just nu .... men det tänker jag inte gå in på just nu!
Igår kom min älskade mamma på besök och sov över för jag hade psykolog tid idag :)
Det märks att det börjar gå mot sitt slut hos honom eftersom det inte finns så mycket att prata om längre.. Kanske blir annorlunda när jag har flyttat för det är väl då allt kommer ...
Alla känslor och alla tankar..
Jag har inte många tider kvar nu men fick höra idag att när den sista tiden är kommen så blir det inte bara ett tvärt slut utan jag kommer få tider men inte lika ofta :)
Det känns tryggt eftersom man aldrig vet vad som händer.
Just det.. Mamma sov ju över för att passa lillan, vi kunde inte prata igår eftersom ..... var här och när hon och jag gick till affären så kände jag att jag inte ville gå hem för jag har inte pratat med henne på över två veckor :(
Och idag gick vi ner till Vc och så fick jag henne att följa med hem, vi pratade och pratade. Men sen var hon tvungen att åka hem, suck!
Det kändes skönt att prata utan att behöva bli störd eller behöva tänka på vad man sa utan att någon skulle bli sur och arg för att man säger vissa saker.
Jag tror på yttrandesfrihet men det är inget som har funnits i mitt liv de senaste åren ;(
Nu blir det soffhäng :)
Tack för mig ha en bra kväll kram
Det har hänt mycket sen sist och det bästa av allt är att jag och flickorna ska flytta!!
Det sker i slutet av oktober men var säger jag inte, bara de som ska/får veta vet om det ....
Så nu spanar jag in lite nya möbler som måste inhandlas och det älskar jag. Tycker det ska bli jätte kul att köpa nya saker och inreda lägenheten, det kommer bli så snyggt och stilrent.
Gillar inte när det är för många saker, varken på golvet eller på väggarna.
Visst finns det vissa saker som har vart/är jobbiga just nu .... men det tänker jag inte gå in på just nu!
Igår kom min älskade mamma på besök och sov över för jag hade psykolog tid idag :)
Det märks att det börjar gå mot sitt slut hos honom eftersom det inte finns så mycket att prata om längre.. Kanske blir annorlunda när jag har flyttat för det är väl då allt kommer ...
Alla känslor och alla tankar..
Jag har inte många tider kvar nu men fick höra idag att när den sista tiden är kommen så blir det inte bara ett tvärt slut utan jag kommer få tider men inte lika ofta :)
Det känns tryggt eftersom man aldrig vet vad som händer.
Just det.. Mamma sov ju över för att passa lillan, vi kunde inte prata igår eftersom ..... var här och när hon och jag gick till affären så kände jag att jag inte ville gå hem för jag har inte pratat med henne på över två veckor :(
Och idag gick vi ner till Vc och så fick jag henne att följa med hem, vi pratade och pratade. Men sen var hon tvungen att åka hem, suck!
Det kändes skönt att prata utan att behöva bli störd eller behöva tänka på vad man sa utan att någon skulle bli sur och arg för att man säger vissa saker.
Jag tror på yttrandesfrihet men det är inget som har funnits i mitt liv de senaste åren ;(
Nu blir det soffhäng :)
Tack för mig ha en bra kväll kram
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)