Social fobi o lite annat

Det blev ett kort träningspass igår, 16 min. Bättre än inget iaf.!!!
Eftersom vi skulle åka o hämta barnen direkt efter min mans jobb så åkte vi med honom i lastbilen. 
Och ang social fobi. Att sitta i lastbilen funkar jätte bra, det är lite träning i det hela..  Jag ser folk o de ser mig men jag sitter instängd med låst dörr.  Att följa med att handla lunch eller handla annat, att bara gå ur lastbilen, det gör jag inte. Får panik då. 
En gång när jag skulle ta ut pengar så fick jag sån panik att jag glömde koden. Började skaka fick hjärtklappningar och blev yr. Det var jobbigt.  Så nu hoppar jag inte ut ur lastbilen. 
Men att bara sitta i lastbilen och kanske känna att denna gången ska jag följa med så blir det träning ...
Det är just det oxå när man lider av detta, man måste göra det man är rädd för.. Men man drar sig undan eftersom man är rädd för att man blir dålig.

Vi var och hämtade barnen igår och vi hade en överraskning. Vi skulle inte åka hem. :)
Sa ingenting till dom och då blev de lite sura.
Men vi åkte för långt, vi tog inte den avfarten som vi skulle men det löste sig. När vi var mitt uppe i "omvägen" så var jag ju tvungen att ringa mamma och då fattade pojken vart vi skulle och då blev de på bättre humör :)
Jag anser att de måste även träffa min familj, det är jätte viktigt för dom att de har kontakt med alla i la familia :)
Pojken har ju blivit så stor och han lider ju av samma som mig, får lite lätt panik när det är trångt så vi fick ju byta plats, han fick sitta fram. 
Sen började min stora flicka klaga på att det var trångt för hennes ben och det förstår jag eftersom min man har sätet ganska långt bak, då fick jag byta plats med henne :)
Alla var nöjda.. Förutom jag men vad gör man inte för sina barn?
De var glada för att få träffa sin mormor och idag så kommer det vara full rulle.. 
Massa julbak.. mums
Pojken skrattade mycket och min stora tjej höll sig gärna utanför.. Hon är lite som mig, om det blir för mycket så håller jag mig undan. Det är viktigt att man har den möjligheten!!

Nu vaknade min älskade mor.. så nu har jag inte tid att skriva mer... 
Uppdaterar senare....

Fredag!!!!

Äntligen är fredagen här Jippi :)
Full rulle hela dagen och förhoppningsvis  hinner jag med ett kort träningspass på 30 min.
Det sägs ju att man ska motionera minsta 30 min flera gånger i veckan för att att kroppen och själen ska må bra.
Och det är nåt jag kan rekommendera. Man känner sig mycket piggare och gladare och har betydligt mer energi. Själv har jag blivit mycket gladare oavsett vad som händer runt omkring.
Träningen får mig att må bra helt enkelt. :)
Smärtan som jag lider av är inte lika hemsk som den brukar vara.. Nacken och ryggen har blivit mycket bättre, när jag inte tränar så känner jag av det på en gång o värre är det när jag börjar bli sjuk ;(
Extra glad är jag idag för jag ska hämta mina stora troll och min flicka har längtat lika mycket som mig. Och igår när jag skrev till pojken att jag älskar honom fick jag "dsm" tillbaka ..
Han är i en sån känslig ålder så han vill inte säga det och det förstår jag. 
Och i onsdags när han skickade till mig så fick jag ett hjärta.. Att det lilla kan betyda så oerhört mycket. 
Det har gjort mina dagar iaf..
Ännu en helg när vi ska umgås.. All denna tid som de har vart borta från mig försöker jag ta igen.
Visst är det svårt och det är mycket arbete som krävs pga allt som har blivit sagt. Det kommer bli bra, kanske t o m bättre än bra??

Skriver mer ikväll och berättar ... 
kramen bananen!!

Nu äntligen är torsdags kvällen här

Imorgon är det fredag.. hurra :)
Jag längtar jätte mycket och det bästa är att jag ska ha barnen denna helgen också men de vet inte vad som väntar.. hihi
Det ska bli spännande att se deras miner...
Hoppas bara att de uppskattar det men det tror jag ... Det händer lite grejer i alla fall... :)

Min mamma har sovit här sen i måndags och det är lite tomt nu när hon har åkt hem.
Det har vart gött att ha henne här så att man har fått prata av sig... Önskade dock att hon inte behövde åka hem ...
Jag är en riktig morsgris jag.. hahha
Kommer nog aldrig spela nån roll hur gammal jag blir jag kommer alltid vara en morsgris :)

Nu ska jag lägga lillan  och vänta in Revenge på Tv3.. den är grym den serien..

Ha en underbar kväll alla sköna läsare <3

Här kommer en länk som alla borde läsa

http://www.varningstecken.n.nu/

Asså det här med..

Visst ska man lyssna på ett barn när den säger att den mår bra?
Men om man vet om omständigheterna och vad den har gjort ska man inte lyssna lite mer då??
Verkligen kolla så att den mår bra??
Barn kan ju inte uttrycka sig på samma sätt som vi vuxna.. Och framför allt om man är utsatt.
De skäms ju, de tror ju att de har gjort nåt fel, det tänker ungefär på samma sätt som en vuxen när den lever i ett destruktivt förhållande. 
Varför ska man skvallra då för??
 
 http://www.psykologiguiden.se/www/pages/?ID=176&barn_som_mar_daligt


Om man läser vad skolorna ska göra så låter det jätte bra men det funkar inte så i verkligheten o det har jag fått erfara ;(

Det är inte lätt

Som jag skrev i tidigare inlägg om att min flicka ville ta en fika med mig ...
Just idag önskar jag att jag kunde trolla bort den sociala fobin... 
Och ni som inte lider av det eller känner någon som gör det kommer aldrig förstå hur mycket vi lider av det, att inte kunna göra vad vi vill och när vi vill.... 
Trots att jag inte ville berätta för henne så gjorde jag det, tyckte hon hade rätt att få veta. Vill ju inte ljuga heller.
Sa till henne som det va, att jag klarar inte av att åka spårvagn eller vara bland folk och naturligtvis fick jag frågan varför???
Då fick jag förklara på ett bra sätt, att det kan bli så när man har vart med om för mycket negativa saker i sitt liv och att man inte har bearbetat det tillräckligt.
Sa aldrig vem och vad som har fått mig att må så dåligt för jag tycker inte att hon ska veta. 
Jag vill inte säga negativa saker om personen till mina barn.. Utan den biten får den stå för själv..
Är det så att hon har frågor så får hon ställa dom så ska jag svara så gott jag kan.. :)
Som jag alltid har sagt till mina barn så är det viktigt att prata om saker, positiva som negativa, att man ska gå på magkänslan, om nåt känns fel så ska man tala om det så man kan finna en lösning eller om nån gör nåt som man inte tycker om då måste man säga det oxå så den människan får möjligheten att tänka på vad den har gjort o kanske ändra på det.. Och inte göra om det.
Och känner de glädje för nåt så ska man säga det med.. Så man kan vara glada tillsammans :)
Det är jätte viktigt för mig att barnen mår bra och jag förstår att de sätts i en situation och blir besviken när jag inte kan göra allt som de vill, när jag är ensam. Men det är viktigt att de vet att jag gör så gott jag kan.. . och att det bara kan bli bättre....

Alla mina tre barn är mina största kärlekar <3 spelar ingen roll vad som händer eller vad dom gör Jag kommer alltid älska de lika mycket för det... Det finns ingen som kan säga nåt annat.. Inte heller om jag vill träffa de eller inte, det är bara jag..... :)

Torsdag o social fobi

Snart är det fredag.. Yeah!!
Ang social fobi!!
Igår frågade mig min flicka om vi kunde ta en fika idag, självklart skulle jag vilja det MEN...
Jag åker inte spårvagn.. Jag vågar inte göra det... 
Varför??
Det finns folk där.. Bara tanken på att sätta mig på en spårvagn får mig att känna panik. 
Det är jätte jobbigt att det har blivit så här. 
Att gå utanför dörren är inte min stora passion, det är helt okej om min man är med men inte ens då åker jag spårvagn, det krävs mycket. Om jag känner att paniken kommer så måste jag gå av. 
Ännu värre blir det när det är fullt med folk.
Att åka o handla med honom funkar men om det är mycket folk i affären så får jag panik, jag kallsvettas, blir yr, hjärtklappningar, känns som att jag ska tuppa av. Så är det alltid när det är mycket folk avsett var någonstans man är. 
För nåt år sen skulle vi ha fest hemma o han var o hjälpte en med bilen o så kom alla hans systersöner med partner och han va inte hemma.. 
Jag blev skit dålig, jag gömde mig i köket och ringde honom hela tiden.
Det tyckte jag va konstigt eftersom jag har träffat de hur många gånger som helst så jag borde ju inte ha reagerat. Eller hur??
Om man åker o hälsar på hos hans föräldrar o hela ligan kommer och jag inte är beredd på det så kommer paniken.. 
När vi var hemma hos mamma i somras så berättade hon att hennes snubbes barn skulle komma och jag blev skit arg, de kunde faktiskt ha sagt det innan vi åkte ner till dom för om jag skulle vetat det då skulle vi inte åka ner. 
Men det gick bra.. Nu när de kommer så får jag panik men måste koppla av dessutom har jag både mamma och min man där :)
Jag tror att min lilla flicka tar efter mig, för många gånger när man är o handlar så säger hon att det är många folk men då får man ju säga att de måste oxå handla och att det inte är nån fara. 
Och när jag säger detta så får jag ju intala mig själv samma sak. 
I augusti började jag ta promenader ute och visst fick jag panik men det var bara att fortsätta kämpa mot paniken.. Det funkade jätte bra men sen hände nåt, jag blev nedstämd och kände att allt va hopplöst o den sociala fobin kom tillbaka, fast värre!!!!
Och jag har inte riktigt kommit tillbaka efter det. Jag fasar för att gå utanför dörren men ibland är det ett måste o det är bara att fortsätta kämpa, det går bra att ta med sig lilla flickan till parken och där finns det ju andra folk, barn som vuxna och det funkar, till en viss gräns. 

Jag måste förklara för min stora dotter på ett bra sätt men hur???

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Social-fobi/