En tur!!

Jag har min psykolog att tacka för att jag har nåt ett mål av några!!
Det fanns flera anledningar till att jag tog kontakt med sjukvården.
Ville ha en förändring i mitt liv.
En förändring som jag inte trodde jag klarade av att göra själv, visste inte eller förstod inte varför jag blev dålig, varför jag inte ville vara bland folk mm.
Varför jag hela tiden var orolig..
Det vet jag idag!
Det har tagit tid och jag har lång tid kvar men jag har kommit en bit på vägen.
Mitt första mål var att åka spårvagn o buss o det gör jag idag. Visst kan jag få känningar på att bli dålig men jag hanterar det på ett positivt sätt.
Jag fortsätter min resa att åka kollektivt. Det kanske tar en halvtimma längre men det är det värt :-D
Mitt nästa mål är att inte hamna i den negativa cirkeln men som det ser ut just nu så måste det ske en drastisk förändring annars kommer jag alltid vara kvar där..

Så till idag:
Jag hade en dejt på Backaplan med min son.
Det innebar att jag var tvungen att åka spårvagn, igen och det gick bra.
Så stolt över mig själv.
Fast jag är inte så där jätte tänd på att åka kollektivt men jag måste.
Jag ska träffa min son snart igen för vi ska luncha på stan ♥
Han är ju i den åldern då kompisarna kommer i första hand och det accepterar jag. Han vet vart jag finns om det skulle vara nåt och att han alltid är välkommen hem till mig ...
Visst känner jag att jag saknar honom varje dag men när jag träffade honom blev jag tårögd, saknaden är enorm. Tur att det finns telefon. Och att vi inte bor så långt ifrån varandra.

Nu ska jag hänga lite ;-) för att komma ner i varv..

Sanningens ord!!

Nu har jag fått nog, all denna jävla kritik och negativitet ...
Jag är inte sämre bara för att jag tycker annorlunda eller gör annorlunda!
Vi bor i ett land där vi kvinnor har yttrandesfrihet och tillgång till egna åsikter!
Jag har rätt till att tycka o tänka vad jag vill ...
Utan att man ska bli utsatt för kritik eller silent treatment.
Det sistnämda är det värsta jag vet!!
För det är så provocerande...
Allt jag gör ifrågasätts eller kritiseras.
Jag är en egen individ, jag kommer aldrig förändras för varken din eller någon annans skull..
Jag fattar mina egna beslut, visar det sig att det kanske inte va det bästa även om det kändes så just då så är det fortfarande mitt beslut, inte ditt.
Inte konstigt att jag är ledsen, arg och känner mig värdelös varje dag, det finns ju inget jag gör rätt!
Om jag vill berätta vad jag känner eller hur jag uppfattar saker o ting så har jag rätt till att uttrycka mig utan att få höra en massa negativa saker! Eller få skuld för allt!
Jag vet att jag har mina negativa sidor, mina fel och brister (jag är enbart mänsklig) men jag försöker arbeta med dom o få bort dom men när man bara får kritik för minsta lilla är det fan inte lätt!
Det har ju gått så långt nu att jag tror på att det inte finns nåt som är bra med mig.
Jag försöker tänka positivt, försöker bygga upp mitt självförtoende och självkänsla men det rycks bort lika fort igen!
Jag försöker visa att jag också har bra sidor, att jag också är en bra människa men det syns tydligen inte!
Jag gör saker för att få höra att jag är omtyckt och respekterad och jag frågar finns om det nåt positivt med mig så får jag bara höra "jag vet inte, kan inte tänka på det nu"
... bekräftelse är viktig för mig för jag vill inte att höra att jag gör/säger fel saker!
Vill inte va ovän, jag orkar inte, jag mår bara ännu sämre :'(
Kontrollbehovet ska vi inte ens nämna!!
När folk ger mig beröm eller komplimang tror jag inte på dom utan jag tror de ljuger, att de bara säger så för att vara "tyckasyndomhenne" snäll!!

Som sagt jag vet hur jag har varit men jag vet varför nu.
Jag förstår varför jag har gjort som jag har gjort och sagt o det rättfärdigar inget men jag har bett om ursäkt.
Det är inte lätt för mig att aldrig få göra mig hörd, det som är så viktigt för mig att prata.
Det går så långt att kroppen exploderar till slut, jag måste ju hålla inne på allt och i praktiken funkar det inte så, man måste prata.
Jag har fått mina sammanbrott men jag anser att jag har haft skäl till det.

Hela mitt liv har rasat, har ingen trygghet i tillvaron, ingen tillit till folk, känner mig allmänt kass i alla ämnen.
Jag vet att detta kommer ta tid att förändra o bygga upp mitt liv igen och jag hoppas verkligen att jag inte tappar kämparglöden mer men just nu känns det hopplöst!
Har ju så mycket annat att arbeta med, ångesten o diagnosen.. och nu detta!
Skam den som ger sig!

Fått nog ;(

Nu har det gått så långt att jag har fått nog...Men jag kämpar vidare, jag är en stark person som förtjänar lycka i mitt liv.
Det har jag inte idag (förutom mina barn) men jag strävar efter det och jag kommer få det.
Men det är inte lätt att ta sig ur en sån situation som jag har idag. Går inte in på detaljer just nu men det kommer troligtvis när jag är redo..
Det är tack vare mina barn och mina mål som gör att jag kämpar vidare.
En dag ska jag kunna säga att jag lever även för min egna skull och barnen. Vill dock inte att de ska få höra att de är skälet idag för då kanske de känner press och stress för att inte göra fel, att få mig ledsen mm.
Till en liten del så lever jag för mig själv o det jag vet att jag kan åstadkomma :)
Jag tror de flesta känner så någongång i livet, att allt är hopplöst, att det bara är motgångar och att man lever för sina barn.
Men jag har iaf tagit tag i det och det gör mig till en stark person :)
Bevis nog tycker jag!
Var på möte idag och det gick bra .. alltid skönt när man kan finna förtroende för myndigheter.
Nu väntar jag bara på besked från Samverkansteamet men de har ju precis kommit tillbaka från semester och det finns tydligen många som har skickat remiss dit..
Jag är inte ensam i det.
Idag satt vi även å pratade om sjukersättning, typ bli sjukpensionär..
Mitt svar blev:
I helvete heller.. Jag tänker inte bli stämplad sjuk resten av mitt liv... Jag vill iaf försöka arbeta. Funkar det inte så funkar det pga wiplashskadan och diskbråcket men jag har iaf försökt då...
Även om det känns så just idag att jag inte vill arbeta med tanke på allt som händer runt omkring men jag måste se framåt oxå, kan inte bara se i nuet.
Visst finns det unga sjukpensionärer men det finns alltid skäl till varför man blir det och det säger jag inget om för det har inte jag med att göra.
Och jag kan inte svara för nån annan eller kritisera de för det för som sagt det finns alltid skäl, bra skäl till det. Vem vet jag kanske själv blir det..

Vi pratade även om bostadsbristen i Göteborg, hur svårt det är att få lägenhet.
Och jag har ju insett det att jag kommer aldrig på fötter om jag ska bo kvar här, jag mår inte bra av detta.
Har även funderat på att flytta från stan men det är inte så lätt det heller med tanke på att jag har barn.

Nu ska jag umgås med mina barn för jag har saknat dom under mötet <3
O älskade mamma kommer på besök sen....

kram

Stressig morgon!

I morse har det verkligen vart stress.. Stora flickan började skolan och man måste åka spårvagn dit och lilla tjejen skulle till tandläkaren tio minuter innan skolstart.
När jag lämnade av stora tjejen så blev hon ledsen och ville att jag skulle stanna men jag hade ingen möjlighet till det eftersom lillan skulle till tandläkaren, (var tvungen att ta vagnen tillbaka) tur att det kom en skolvärdinna som tog hand om henne. Jag lämnade henne med kraftigt dåligt samvete ;(
Får gottgöra det sen när hon har kommit hem......
Jag förstår henne också , helt ny skola men jag såg att det fanns andra barn som hon känner där och jag vet att vissa av hennes gamla klasskamrater går där med, så helt ensam är hon inte...
Puh!!


Det gick inte så bra hos tandläkaren denna gången, hon ville inte gapa. Anledningen till att vi ska dit är för att hon ska slappna av och lära sig att det inte är så hemskt att gå dit..
Hon har tandläkarskräck till en liten del...

Själv känner jag mig inte lika ledsen idag.. Fick en kommentar på bloggen igår där det står att det tar ungefär ett år att sörja efter en separation.. det var lång tid tycker jag!
Men det är säkert värt tiden och eftersom jag fick veta detta så känner jag mig mer motiverad till att inte låta det ta så lång tid... För det har jag inte tid med.
Men å andra sidan måste man låta tiden ha sin gång!!!
För att inte återgå till sörjandet.

Lite lagom besviken på leveranstiden på mina saker som jag har beställt... Det har gått en vecka idag o fick ett meddelande i onsdags att mitt paket är på väg till mig..
Men var har det tagit vägen då??

Ha en underbar dag i solen ;)

Sammanfattning av helgen

I fredags var vi o kollade på Yohio. Personligen tyckte jag inte alls om låtarna, blev besviken.
Visst har jag hört vissa av hans låtar o de har vart hyfsade.
Men va jag blev besviken. En bra låt och det var Mellolåten Heartbreak hotel.
När vi skulle åka hem började det regna en del men det var ju väntat...
Mitt ex var ju med och kollade på Götaplatsen, för lillans skull..
Vi har kommit överens om att han ska vara här när det är hans helg eftersom hon är så mammig, hon vill inte vara utan mig alls... Och jag är inte redo att släppa henne än heller... sen är det lite andra saker som tillkommer!
Vi är bättre vänner nu än när vi var tillsammans :) Konstigt hur saker och ting fungerar egentligen. Hur allt löser sig!!!

I lördags var jag lite ledsen, jag sörjer ju fortfarande separationen. Tror att det kommer ta tid att komma över detta men det får ta den tid det behöver.
Har ju så mycket annat runt omkring så saker och ting blir ju inte lättare då men jag får ändå ser det positivt :)
Jag lever och mår bra!
Likaså mina barn :)

Hela förmiddagen har jag suttit i samtal men nu har jag fixat allt annat när det gäller min stora flicka och hon har kommit in på skolan där hon ska gå ... Hon började i sin gamla skola i torsdags, en dag gick hon där :) så hon har fått en dag extra i skolan.. haha

Idag har jag ont i nacken, inte alls kul men det tillhör ju mitt liv oxå tyvärr... 

Ha en underbar dag alla sköna läsare!!!

Jävla skit

Tjejen har bott hos mig nu jätte länge men det jag skrev på pappret är att det var från och med 1 augusti för då hade det blivit typ godkänt av hennes far...
Fick ett typ hatbrev från Skatteverket idag...
Jag vet att eftersom hon är minderårig så måste båda skriva på, vi har även gemensam vårdnad, tyvärr!
Deadline är 23/8 så innan dess får jag troligtvis inte veta om det är påskrivet eller inte...
Jag tror inte att han kommer göra det... men jag kan ha fel.. får hoppas det.. :/
Om han inte skriver på så ska skatteverket göra en utredning om hon ska bli folkbokförd här eller inte, när fan fick de den rättigheten??
Och om de beslutar sig för att göra det så är det deras datum som gäller, hallå??
Vi pratar om en flicka som har skolplikt....
Sen fick jag ett annat brev, där jag ska ut i arbetslivet, hallå jag är sjukskriven och jag väntar på att få svar från min remiss från Samverkansteamet...
När ska allt bli lugnt för mig??
Jag orkar inte mer nu... Hur mycket motgångar ska man få??
Ensamstående mamma som bearbetar allt, konsekvenserna pga sitt förflutna... (diagnos)
Hur mycket tror folk att man orkar egentligen?
Nybliven singel...

Blääää!!!
Nu ska jag bli ännu tuffare bara för det... Den som kastar skit på mig nu kan kyssa min röv...
För nu bryr jag mig inte om nåt annat förutom mig själv och mina barn... o de personer som är värda att vara delaktiga i mitt liv och det jag vill ha ut av livet!
Allt och alla andra kan dra åt helvete!!!
Ps de som jag raderar från Facebook är inte delaktiga i mitt liv mer... :)
o de som stannar har en plats hos mig...

En tanke jag fick

Jag håller ju på att bearbeta allt från det förflutna och alla konsekvenser man kan få när man har vart utsatt...
Nu är det ju så att jag har precis blivit singel, ska jag bearbeta det med ... Det tillhör ju nu mitt förflutna med ju eftersom det tog slut under tiden jag gör detta..
Skulle vi inte ha gjort det nu skulle han ju tillhöra min framtid!
Eller om vi skulle ha gjort slut efter min bearbetning så skulle det ju ändå ingå i min framtid, eller?
Men ändå ingå i mitt förflutna..
Kom o tänka på detta nu och fick helt andra tankar och känslor..
Känner mig dock lite förvirrad just nu.. det är ju inte lika lätt att skriva exakt det man får upp i hjärnan, jag hoppas bara att ni förstår vad jag menar..
För det gör ni va???



Bara en tanke jag fick....
Go natt alla