Tisdag morgon

Det märks att jag har kommit ner mer i varv, känner mig inte alls lika stressad OM det inte är nåt jag ska göra.. Då går jag på helvarv....
Och jag måste verkligen träna på mitt tålamod.. har jag bestämt mig för nåt så vill jag att det ska ske på en gång och det funkar ju inte så... :)
Skulle hämta ett vitrinskåp o måla om det men det blev inte av för han var för trött och jag blev jätte irriterad, för det här var nåt som jag ville... det vet han nog inte om.. :)
Som sagt, mitt tålamod är inte det bästa :)
I torsdags var jag på VC o träffade Samverkansteamet, tänkte först avboka eftersom jag hade sån ångest men blev nyfiken på vad de hade att säga så jag tog mig dit i alla fall...
Vi pratade om mitt liv och hur jag mår, även de som jag aldrig hade träffat innan såg på mig hur jag glittrar i ögonen och hörde på mig hur motiverad jag är för att få ett ännu bättre liv..
Vi bestämde att när lillan har kommit in på dagis och inskolningen är klar så ska jag komma ut i arbetslivet igen efter 5 år... Jag har ju fortfarande min diagnos kvar och har än idag svår ångest plus wiplashskadan som gör att jag inte kan arbeta heltid.
Dom sa det i torsdags oxå att det inte finns en chans just nu eller de närmaste månaderna att jag kan jobba heltid eftersom jag fortfarande har så mycket runt omkring.
Gillar inte alls när folk säger till mig att jag inte klarar vissa saker, det gör mig ännu mer motiverad till att bevisa motsatsen.
Men det får ta den tid det tar.. Nu när man ska börja arbeta igen så är det helt på mina villkor och det känns bra... Jag bestämmer tider, hur många dagar i veckan jag vill arbeta..
De sa även till mig att jag borde sätta igång med träningen, det är oxå en sak som jag ska börja med när lillan går på dagis, då ska jag börja träna på gym :) för att träna min nacke och rygg.
De tyckte att fram till dess skulle jag börja på mitt löpband :) det var praktiskt taget en order eftersom min mentala och psykiska hälsa skulle bli mycket bättre...

Idag mår jag bra, trodde inte att det skulle va så lätt att bli av med mitt beroende när det gäller mitt .. Jag var fruktansvärt beroende av honom och vad han tyckte, tänkte, ville, försökte anpassa hela mitt liv efter honom. Försökte tom bli den han ville att jag skulle bli bara för att han skulle älska mig men jag lyckades inte ...
När jag ser tillbaka på det livet så var det inte bra... När jag var på mitt första möte i torsdags morse (hade träffat den ena tidigare, några år innan pga de stora barnen) så fick jag höra att även de hade sina aningar om att jag inte mådde bra i relationen.. Det har vart ganska uppenbart i flera år och det är många som har reagerat, tyvärr...
Men hon sa att jag verkligen lyser och glittrar i ögonen jämfört med åren tidigare :)
Nu är det bra, vi har kommit överens om umgänge och vi är vänner. <3

Jag får väl ställa mig på bandet så länge jag orkar, minst 20 min :) för att öka tiden efter hand...
Det var änna längesen jag tränade.. suck...

Ha en underbar dag....