Pirrande känsla

Nu när min snubbe kom hem fick jag en sån pirrande känsla i magen. Som när man är nykär. Det är jag absolut inte, känns underbart att man ändå kan få den känslan efter 5,5 år tillsammans. Det känns som att vi har vart tillsammans i en evighet men vi har vart bekanta innan vi blev tillsammans. Så vi visste ju vilka vi var om man säger så. Det tog 10 år för oss att bli tillsammans och vi båda har levt ett liv innan. Nackdelen är ju att mitt förflutna jagar mig än idag. Jag jobbar med det men kan inte ta bort barnen bara för att det ska bli som det kunde ha vart. Jag älskar mina barn. Dessutom är det inte barnens fel utan en annan persons fel. Jag är en sån person som verkligen kan hata och älska samma person. När jag blir arg på min snubbe så försvinner min kärlek till honom och det blir hat iställe. Det är tur att jag inte alltid blir arg på honom för då skulle det inte ha vart nån ide att vara tillsammans. Nu har han semester :) Det är både på gott o ont att han ska vara hemma en vecka nu.. Jag är ju så van att vara själv hemma så det blir annorlunda när han är det. Förra året va han hemma 5 veckor i rad och vi båda kom fram till det att han inte ska ta så många veckor i sträck för det pallar inte nån av oss :) Och vi älskar varandra jätte mycket, sägs det.. Nu är det snart mat, blir potatisbullar med lingon o bacon idag. Hyfsat mumsigt ....