Finally friday

Igår var man ju hos läkaren och blev sjukskriven två månader till...
Eftersom jag har vart borta från arbetslivet sen 2009 så har läkaren och psykologen skickat en remiss till Samverkansteamet och de är tillbaka v 35.
Det är nu bara att hålla tummarna på att jag får komma med, det skulle inte finnas nåt bättre än att få komma ut i arbetslivet igen :)
Det är rehabilitering och det är många som samarbetar, psykolog, läkare, arbetsförmedlingen, försäkringskassan m. fl.
Frågade läkaren igår varför jag har blivit som jag har blivit och det beror på att jag inte har bearbetat allt sen jag lämnade honom och det gjorde jag 2001 men helt 2003.
Och kroppen har försvarat sig mot allt och nu när jag inte lever så längre så kommer allt upp på ytan.
Tänk att det ska behöva gå så många år innan kroppen och psyket reagerar på sitt dåvarande levnadssätt...
Jaja som sagt , jag har kommit en lång bit på vägen och jag är mer motiverad än nånsin :)

Nu ska jag dricka upp mitt kaffe och äta klart för jag och lillan ska ut en sväng strax :)

Ha en underbar dag alla sköna läsare

Onsdag

Då har halva veckan gått.... Idag ska jag lämna stora hjärtat hos farmor för de ska träffas ett par dagar, saknaden efter henne börjar krypa på mig sakta men säkert...
Har ju vart med henne hela sommaren, sen midsommar, bara ett par enstaka dagar som hon har vart borta...
Imorgon blir det läkarbesök för att förlänga min sjukskrivning... Det är inte kul alls...
Men det är ju ett måste...
Wiplash skada, diskbråck och allt annat som händer i mitt liv underlättar ju inte läkningstiden precis.
Och all denna jävla stress!

Nu blir det att städa undan det sista för att sen göra i ordning för stora <3

 kram

Tisdag då´ra

Fortfarande översvämning av tankar och känslor men det börjar kännas lite lättare :)
Man säger ju att tiden läker alla sår men denna gången kommer det att ta lång tid eftersom jag älskar han så mycket än...
När jag träffade honom kände jag på en gång att han var den Rätta, tiden stannade när jag var med honom och hade fjärilar i magen och så har jag aldrig känt innan <3
Så kunde jag även känna när det var som jobbigast mellan oss.. Bara att titta på honom och fick alla dessa underbara pirriga känslor...
Och så kan jag känna än idag när jag tittar på honom fastän det är över mellan oss...
Det är väl det som är det jobbigaste med hela situationen, att alla känslor finns kvar!
Visst fanns det perioder då jag funderade på om jag verkligen älskade honom men insåg att det gör jag men att det var tvungen att bli en förändring...
Allt kändes mycket bättre när det var en paus för då visste jag att vi kunde lösa det men nu när det är över så finns det inget oss mer och det gör ont...
Men livet är inte rättvist...
Frågar mig själv än om jag verkligen kommer överleva detta??
På nåt sätt är jag glad att det hände nu än senare, kanske skulle bli jobbigare då??
Och nu arbetar jag så mycket med mig själv och jag har kommit en lång bit på vägen sen februari
Lika bra att ta tjuren vid hornen och fortsätta arbeta med mig själv och bearbeta det jobbiga så när jag är "klar" så blir det till det bästa, eller????
Ingen lugn och ro här inte ;)

Kram kram

http://www.youtube.com/watch?v=LBAdv8mZ7cg

Jag älskar verkligen musik och nu när det är som det är så lyssnar jag på lite deprimerande musik men av nån konstig anledning brukar det kännas bättre ;)

Måndag då!!

Vilken dag det var igår... Hade häcken full...
Eftersom min stora flicka har flyttat hem så var jag tvungen att fixa så att hon fick ett eget rum så nu har flickorna var sitt rum tills jag får en lägenhet.
Var inne på Boplats förra veckan och pratade med de och de sa att man måste vara registrerad där i minst tre år innan man får erbjudande på lägenhet. Har även pratat med olika bostadsbolag och de säger samma sak, måste vara registrerad där och att de bara går i turordning.
Vi har löst boendet tills vidare iaf :)
Mitt ex har jag hjälp mig jätte mycket med lägenheten och lite annat smått och gott.. Är glad att vi är vänner iaf oavsett hur jobbigt det är ;( 

Det är mycket sorg i mitt liv nu.. Trodde inte att det skulle göra så ont som det gör för har ju haft det på känn och har ju pratat om det så länge men vad brukar man säga??
"man vet inte vad man har, vem man har tills man förlorar det/den"
Och det stämmer till 100 procent.
Även psykologen sa att jag måste sörja men jag har inte haft tid innan utan allt kommer nu.
Min lilla flicka säger till mig "mamma va inte ledsen, det går över"
Hon är så gosig <3
Och då säger jag till henne "ibland måste man vara ledsen för att man ska må bättre"
Jag funkar så iaf...
Det jag saknar mest med hela situationen är att känna mig älskad och saknad. Saknar den där tryggheten på kvällen när man ska sova.
Sen vi började åka bort och jag har sovit ensam i sängen så har jag sovit jätte dåligt, har vaknat varannan till varje timma... Sömnproblem kallas det.

"Hur just du upplever en separation beror på vad du har för erfarenheter med dig. Om du som liten kände dig älskad och trygg, eller hjälplös och övergiven, spelar en avgörande roll.

Förenklat kan man säga att du, om du kände dig trygg och älskad, har en grundläggande känsla av tillit med dig. Du kan fortfarande känna sorg i en separation, men du har en tillit till att saker och ting ordnar sig.

Om du kände dig otrygg och övergiven som liten drog du förmodligen slutsatsen (som barn gör) att felet låg hos dig. Då spelar det ingen roll att du är vuxen och intellektuellt vet bättre – du känner dig förmodligen övergiven. Och misslyckad och dålig… Du har kommit i kontakt med känslor som du har burit sedan du var barn, men upplever dem nu som om det var något nytt. 

De flesta inser inte att separationen har fört dem i kontakt med gamla begravda känslor som färgar upplevelsen av den aktuella separationen (ungefär som färgampuller ibland används som stöldskydd och färgar sedlarna om någon försöker stjäla dem).

Om separationen drar upp oläkta sår i ljuset kan det vara svårare att komma vidare. Men vi utvecklas hela livet. En del har lyckats att läka såren i efterhand, exempelvis genom psykoterapi eller goda nära relationer senare i livet. Då behöver inte gamla känslor återkomma i en separation.

Separationen kan också vara en ny möjlighet att i efterhand läka gamla sår. En inkapslad varböld behöver tömmas på var för att kunna läka, det är på samma sätt med inkapslade känslor. De behöver lösas upp (inte täckas över) för att du ska kunna lämna detta bakom dig och gå vidare.

Om du täcker över det du känner, kanske genom att inte tillåta dig att känna utan låtsas att du mår bättre än du gör, då bär du det vidare tills nästa gång känslan återkommer i en liknande situation. "

(text från Psykologiguiden)
Det stämmer faktiskt ... 

Jag har mycket sorg från min barndom men det är inget jag tänker skriva om här för det tillhör mitt förflutna men det kan vara en anledning till att jag tar detta så hårt för jag har aldrig gjort det innan.
Har haft tre långa förhållanden, detta var det tredje och de två första led jag inte alls.
Konstigt hur man funkar egentligen....

Har även ringt till skolan idag för min stora flicka, de skickar anmälan men rektorn trodde inte att det fanns plats men å andra sidan är det första dagen sen semestern så vi får väl se... kan ju finnas barn som har flyttat så vi får väl hålla tummarna. Annars kommer hon till en annan skola där många av hennes kompisar oxå går så skolgång kommer inte vara några problem :)
Nu väntar jag på papper från adressändringen trodde de skulle komma förra veckan men icke sa nicke..

Om man skulle kicka igång dagen så att man inte tänker och känner för mycket...

Kram kram 
 

Jobbigt

Idag är en sån där dag då sorgen kommer över mig ;(
Men när man går igenom en separation så måste man få sörja oxå men jag gillar det inte alls. Vill inte visa mig svag.
Det gör fruktansvärt ont idag för allt har kommit in i min lilla hjärna. Har insett att det verkligen är slut och det är både jobbigt och smärtsamt!
Saknar tryggheten på kvällen, saknar att få höra att man är älskad.
Även om jag har mina barn så känner jag mig fruktansvärd ensam....
Men det är väl bara att fortsätta hålla huvudet högt och göra det bästa av det hela... eller hur??

Det finns en glad nyhet iaf trots all sorg.. Min stora flicka har beslutat sig för att flytta hem :)
Nu är det bara allt pappers arbete som en återstår och det kommer ju inte bli världens lättaste ..
Det var helt okej för hennes far att flytta hit men resterande kommer inte funka så lätt, tyvärr!
Jaja det löser sig det med hoppas jag :)
Med alla problem finns det oftast lösningar ...

Nä nu blir det brunch.. har direkt matlust men äta bör man annars dör man !!!