Tisdag då´ra

Fortfarande översvämning av tankar och känslor men det börjar kännas lite lättare :)
Man säger ju att tiden läker alla sår men denna gången kommer det att ta lång tid eftersom jag älskar han så mycket än...
När jag träffade honom kände jag på en gång att han var den Rätta, tiden stannade när jag var med honom och hade fjärilar i magen och så har jag aldrig känt innan <3
Så kunde jag även känna när det var som jobbigast mellan oss.. Bara att titta på honom och fick alla dessa underbara pirriga känslor...
Och så kan jag känna än idag när jag tittar på honom fastän det är över mellan oss...
Det är väl det som är det jobbigaste med hela situationen, att alla känslor finns kvar!
Visst fanns det perioder då jag funderade på om jag verkligen älskade honom men insåg att det gör jag men att det var tvungen att bli en förändring...
Allt kändes mycket bättre när det var en paus för då visste jag att vi kunde lösa det men nu när det är över så finns det inget oss mer och det gör ont...
Men livet är inte rättvist...
Frågar mig själv än om jag verkligen kommer överleva detta??
På nåt sätt är jag glad att det hände nu än senare, kanske skulle bli jobbigare då??
Och nu arbetar jag så mycket med mig själv och jag har kommit en lång bit på vägen sen februari
Lika bra att ta tjuren vid hornen och fortsätta arbeta med mig själv och bearbeta det jobbiga så när jag är "klar" så blir det till det bästa, eller????
Ingen lugn och ro här inte ;)

Kram kram