Eftersom min stora flicka har flyttat hem så var jag tvungen att fixa så att hon fick ett eget rum så nu har flickorna var sitt rum tills jag får en lägenhet.
Var inne på Boplats förra veckan och pratade med de och de sa att man måste vara registrerad där i minst tre år innan man får erbjudande på lägenhet. Har även pratat med olika bostadsbolag och de säger samma sak, måste vara registrerad där och att de bara går i turordning.
Vi har löst boendet tills vidare iaf :)
Mitt ex har jag hjälp mig jätte mycket med lägenheten och lite annat smått och gott.. Är glad att vi är vänner iaf oavsett hur jobbigt det är ;(
Det är mycket sorg i mitt liv nu.. Trodde inte att det skulle göra så ont som det gör för har ju haft det på känn och har ju pratat om det så länge men vad brukar man säga??
"man vet inte vad man har, vem man har tills man förlorar det/den"
Och det stämmer till 100 procent.
Även psykologen sa att jag måste sörja men jag har inte haft tid innan utan allt kommer nu.
Min lilla flicka säger till mig "mamma va inte ledsen, det går över"
Hon är så gosig <3
Och då säger jag till henne "ibland måste man vara ledsen för att man ska må bättre"
Jag funkar så iaf...
Det jag saknar mest med hela situationen är att känna mig älskad och saknad. Saknar den där tryggheten på kvällen när man ska sova.
Sen vi började åka bort och jag har sovit ensam i sängen så har jag sovit jätte dåligt, har vaknat varannan till varje timma... Sömnproblem kallas det.
"Hur just du upplever en separation beror på vad du har för erfarenheter med dig. Om du som liten kände dig älskad och trygg, eller hjälplös och övergiven, spelar en avgörande roll.
Förenklat kan man säga att du, om du kände dig trygg och älskad, har en grundläggande känsla av tillit med dig. Du kan fortfarande känna sorg i en separation, men du har en tillit till att saker och ting ordnar sig.
Om du kände dig otrygg och övergiven som liten drog du förmodligen slutsatsen (som barn gör) att felet låg hos dig. Då spelar det ingen roll att du är vuxen och intellektuellt vet bättre – du känner dig förmodligen övergiven. Och misslyckad och dålig… Du har kommit i kontakt med känslor som du har burit sedan du var barn, men upplever dem nu som om det var något nytt.
De flesta inser inte att separationen har fört dem i kontakt med gamla begravda känslor som färgar upplevelsen av den aktuella separationen (ungefär som färgampuller ibland används som stöldskydd och färgar sedlarna om någon försöker stjäla dem).
Om separationen drar upp oläkta sår i ljuset kan det vara svårare att
Separationen kan också vara en ny möjlighet att i efterhand läka gamla sår. En inkapslad varböld behöver tömmas på var för att kunna läka, det är på samma sätt med inkapslade känslor. De behöver lösas upp (inte täckas över) för att du ska kunna lämna detta bakom dig och gå vidare.
Om du täcker över det du känner, kanske genom att inte tillåta dig att känna utan låtsas att du mår bättre än du gör, då bär du det vidare tills nästa gång känslan återkommer i en liknande situation. "
(text från Psykologiguiden)
Det stämmer faktiskt ...
Jag har mycket sorg från min barndom men det är inget jag tänker skriva om här för det tillhör mitt förflutna men det kan vara en anledning till att jag tar detta så hårt för jag har aldrig gjort det innan.
Har haft tre långa förhållanden, detta var det tredje och de två första led jag inte alls.
Konstigt hur man funkar egentligen....
Har även ringt till skolan idag för min stora flicka, de skickar anmälan men rektorn trodde inte att det fanns plats men å andra sidan är det första dagen sen semestern så vi får väl se... kan ju finnas barn som har flyttat så vi får väl hålla tummarna. Annars kommer hon till en annan skola där många av hennes kompisar oxå går så skolgång kommer inte vara några problem :)
Nu väntar jag på papper från adressändringen trodde de skulle komma förra veckan men icke sa nicke..
Om man skulle kicka igång dagen så att man inte tänker och känner för mycket...
Kram kram
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar