Måndag morgon

Som vanligt står klockan på 6 oavsett om jag behöver gå upp eller inte. Tycker det är skönt att gå upp vid den tiden och starta dagen med kaffe och lugn.

Lillan är ju hos sin far, han hämtade henne igår och har henne tills idag. Han ska till doktorn idag för att kolla en fläck han har på ryggen. Jag hoppas verkligen att det inte är nåt allvarligt :(

Har haft alla barnen här i helgen, så det har vart full ös. Vi har bakat och har haft det jätte kul, mycket skratt ... Pojken lagade tom persisk mat fast det saknades dock en krydda så han sa att han ska följa med mig o handla nästa gång.. Va kul ... :)

Pojken sa dock att han saknar det psykiska, han sa inte så mycket mer om det..
Han är ju ganska ensam hemma, pappan jobbar mycket.. kan det va att han saknar samhörighet?
Det har vi ju en hel del hemma hos mig, vi är alltid tillsammans...
Jag vill gärna att vi är tillsammans och gör saker tillsammans, inte sitter med teknikprylar eller inne på sitt rum..
Han kommer ju till mig nu den 23 december och stannar till 3 januari så det är full hus hela julen, ska bli så skönt att få ha honom hemma så länge... :)

Vi åker till Skåne på fredag o stannar tills söndagen.. ska bli så skönt att komma bort från stan.
Sen fick jag inbjudan att komma tillbaka med barnen mellan jul och nyår så jag tänkte jag skulle prata med de o fråga vad de vill...
Vi blir ju borta många dagar så frågan är om lillans pappa går med på det, han har ju sina dagar och han träffar henne under julen så vi får väl hålla tummarna..
Han brukar inte säga så mycket och vi samarbetar bra så det ska nog lösa sig :)
Det blir ju första nyktra nyår för min del eftersom jag har alla barnen hemma, jaja jag var ju nykter när lillan var liten :)
Det ska bli rätt skönt att få vakna upp utan bakfylla :)
Iofs så var det längesen jag gjorde det.. Jag dricker inte hälften så mycket som innan jag flyttade, jag dricker nästan inte alls, det kan bli nåt glas men inte i min lägenhet..
Insåg ju med hjälp att jag var medberoende i nästa allt, alkoholintag och negativt tänkande.
Jag tog ju mig ett (flera) glas bara för att den andra inte skulle dricka själv, dock inte varje gång ...
minns oxå fredagarna, såg alltid framemot dessa dagar för då kunde jag dricka o få bli glad och glömma alla bekymmer...
O allt negativt, jag fick ju för mig att jag var en sån dålig person, att allt var mitt fel, att ingen tyckte om mig och så kämpade jag så mycket för att han skulle se min förändring, min förändring för att jag skulle duga åt honom, att han skulle älska mig men som jag sagt .. det gick inte...
Visst gör det ont att inse saker eller jag fattade ju att det var nåt som inte stämde i relationen men jag trodde verkligen att allt var mitt fel..
Som jag har skrivit innan och sagt så är det aldrig en som träter man är alltid två.. jag är inte helt oskyldig i detta, visst jag sa saker och gjorde saker som jag inte borde.. men jag har alltid bett om ursäkt och visat hur mycket jag ångrar mig...
Och efter alla samtal jag har haft så har jag insett VARFÖR jag gjorde som jag gjorde och sa som jag sa... jag orkade helt enkelt inte mer.. jag blev så provocerad så bägarn rann över helt enkelt...
Ni som inte har vart utsatt för samma sak som mig o många andra förstår inte, ni kommer aldrig förstå... tyvärr! Då kan ni inte heller döma mig eller någon annan...
Alla mina negativa tankar har inte försvunnit, det kommer att ta lång tid... men då får det göra det..
Det finns en sak som ekar i mitt huvud..
Har fått höra så många gånger att ingen tycker om mig för att jag är som jag är och jag har börjat fundera på om det är sant... Fick även höra det i onsdags:
Jag har inga vänner ;( jag känner mig väldigt ensam.. Har ingen direkt att ringa eller bjuda hem på kaffe förutom min mamma.. och jag vill ju inte belasta henne mer nu ...
Jag tror han har rätt i den punkten..
Visst jag har folk som stöttar o skickar söta meddelanden o erbjudit sig men eftersom jag har mina grejer för mig så är det inte så lätt heller...
Jag har ju fått diagnos..
Fobisk personlighetsstörning (AvPD) (eller undvikande personlighetsstörning) är en personlighetsstörning med ett genomgående mönster av social hämning, låg självkänsla, känslor av otillräcklighet och överkänslighet för negativa omdömen. Störningen visar sig i ett flertal olika situationer och sammanhang från tidig vuxenålder. Personer med fobisk personlighetsstörning ser ofta sig själva som socialt odugliga eller inte socialt tilltalande och undviker social kontakt av rädsla för att bli förlöjligade.


Plus att jag har :

Generaliserat ångestsyndrom (eller GAD efter engelskans General Anxiety Disorder) är en varaktig ångeststörning som kännetecknas av en generell och långvarig ångest, utan inslag av panikattacker. Dock är ångestnivån varierande.
Till skillnad från rädsla har inte ångestkällorna objektivt sett legitimitet för andra, rädslan är inte adekvat. Till skillnad från fobier är inte ångest knutet till en specifik situation eller annat stimuli.
Det finns en stor komorbiditet mellan GAD och andra ångeststörningar som exempelvis tvångssyndrom och social fobi, och också till affektiva sjukdomar som depression.

Symtomen på generaliserat ångestsyndom är samma som ångest, det vill säga känslor av rädsla, oro och nervositet utan att det är adekvat i situationen. De flesta av de drabbade upplever obehag i maggropen eller i bröstet, muskelspänningar,Illamående, svettningar, yrsel, palpitationer och ibland darrningar. Rädslan brukar kretsa omkring oro för att misslyckas, ge koncentrationssvårigheter och motorisk oro, samt kan yttra sig i somatisering såsom spänningshuvudvärk. ^[1]
Ångestnivån korrelerar ofta med graden av stress, varmed följer att generaliserat ångestsyndrom som regel uppträder hos människor som lever under kronisk stress och att symtomen varierar i svårighetsgrad och uttryck. Dock är ett ångesttillstånd mer långvarigt än en panikattack som varar någon minut. Vid generaliserat ångestsyndrom varar en ångestattack mellan några dagar till några månader.^[1]

Dessa diagnoser fick jag i somras, det har framkommit att min relation som jag har haft har vart så illa att jag har blivit typ psykiskt sjuk...
Men jag tror inte att det bara beror på den utan hela mitt levnadssätt, jag har ju vart utsatt i hela mitt vuxna liv... Jag är för snäll helt enkelt... spelar ingen roll hur illa folk behandlar mig, jag förlåter och går vidare.. jag ser alltid det goda i folk ... jag är för naiv :(
tror oxå att det kan bero på att jag vill att folk ska tycka om mig, kanske därför jag är som jag e.. kanske tycker att jag förtjänar att bli behandlar illa, bara de tycker om mig...
Så tänker jag inte idag.. de folk som inte accepterar mig för den jag är har inget i mitt liv att göra ... 

Oj då det blev ett långt inlägg.. ska hämta mer kaffe sen är det dax för träning :)