Har precis kommit hem... Gud va fort det gick, kors i taket. CRP va lite högt men ingenting man behöver oroa sig för.. Nu hoppas vi på att det ska vända.
Men jag slog näven i bordet oxå, för med mig trampar man inte på. Och eftersom vi har fått så dåligt bemötande hos läkarn innan kände jag att jag var tvungen att säga ifrån :)
Pratade med min älskade bror förut, han och morfar (min pappa) var med mina stora barn, de hade vart och ätit glass, mumsigt!
Det är härligt att höra att de ses.
Situationen med mina stora barn är skit jobbig, verkligen pain in da ass men börjar acceptera att det är som det är.
Jag har inte så mycket att säga till om och eftersom personen ifråga snackar så mycket skit så har jag svårt för att kunna försvara mig. Kan säga som så här, han har sagt så mycket skit om mig, till barnens omgivning att det har gått så långt att tom barnen tror på va han säger.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar