Påsken är slut

Likaså mitt umgänge med mina stora barn :(
Har pratat med de nu och sagt hur jag vill ha det men att det är dom som bestämmer, de är egna individer och att de blir bara äldre nu, dags att de sätter ner foten :)
De låter på de att de ska komma varannan helg men som sagt det tror jag först när jag ser det. Sa också att det finns saker som jag inte accepterar som mamma och att det finns vissa gränser!
Det är sagt att de ska åka hem imorgon men frågan är om det verkligen blir så..
Pojken sa i fredags att han skulle åka hem på tisdag, sen onsdag och sen sa han aldrig men det sista tror jag inte på .. :/
Önskade att vore sant men det är som det är...
Flickan sa förut på onsdag..
Men jag tror att de har insett hur olika de lever när de är här... jämfört med där borta, det är friare, mer samhörighet här....
Alla föräldrar är olika och fungerar olika, själv är jag sån som prioriterar min familj, framförallt barnen...

Vi har vart och haft en dejt med min älskade mamma... Hon blev glad när hon fick träffa dom, det var i november hon träffade flickan sist.. Pojken träffade hon när hon satt barnvakt...

Det kommer kännas tomt nu när de åker, när de väl åker och jag kommer säkert börja gråta... ;(
Nu hoppas jag att de tar till sig det jag har sagt, allt jag vill är att de ska må bra och ha en bra barndom/ungdom...
Allt annat spelar ingen roll... De ska inte tänka på vad jag vill..... Det viktigaste är att de mår bra och trivs, att de känner sig respekterade och älskade!
Sen tar man allt därifrån... Tycker det är viktigt att de får framföra sina åsikter och känslor, att de känner att de är egna individer, att de har en vuxen som lyssnar på de, oavsett om de är glada eller ledsna... Någon som sätter gränser på ett förnuftigt sätt...