;(

Idag är jag ledsen!
Alla känslor översvämmar och jag vaknade av att jag grät i sömnen... Och det innebär att jag förtränger allt när jag är vaken och så kommer det på natten iställe...
Så idag kommer jag känna mig sjuk och trött för det gör jag alltid när jag har vart ledsen och gråtit...
Önskade att jag kunde skriva allt här men det kan jag inte, känner att jag måste lätta mitt hjärta.
Psykologtid har jag väl i veckan antar jag, minns dock inte när bara.  Måste kolla upp det.. :)
Det är inte lätt att få veta att man inte är äskad längre och nu när jag känner detta så minns jag tillbaka till min barndom, hur övergiven jag kände mig.
Och samma känslor har jag idag... skrev ju ett annat inlägg om separation och hur man relaterar till sin barndom och om man kände sig trygg eller inte, även övergiven.
Hur man då tar en separation i vuxen ålder... Allt har med sin barndom att göra, konstigt egentligen tycker jag!
Skulle jag inte fått veta allt detta så skulle jag kanske inte känna så här och relatera så mycket, vem vet?
Önskade att jag kunde spola fram tiden så att jag slapp allt detta eller vrida tillbaka klockan och göra allt annorlunda...




Varför kan man inte sluta älska någon när man vet att det inte är ömsesidigt?
Varför måste allt vara så komplicerat??
Varför kan man inte bara tänka på allt negativt med personen istället?

Nä, det får bli ännu en dag där man förtränger alla känslor och försöka hålla huvudet högt, har ju mina flickor att tänka på :)
Mina tre barn är mina tre stora kärlekar <3