En tur!!

Jag har min psykolog att tacka för att jag har nåt ett mål av några!!
Det fanns flera anledningar till att jag tog kontakt med sjukvården.
Ville ha en förändring i mitt liv.
En förändring som jag inte trodde jag klarade av att göra själv, visste inte eller förstod inte varför jag blev dålig, varför jag inte ville vara bland folk mm.
Varför jag hela tiden var orolig..
Det vet jag idag!
Det har tagit tid och jag har lång tid kvar men jag har kommit en bit på vägen.
Mitt första mål var att åka spårvagn o buss o det gör jag idag. Visst kan jag få känningar på att bli dålig men jag hanterar det på ett positivt sätt.
Jag fortsätter min resa att åka kollektivt. Det kanske tar en halvtimma längre men det är det värt :-D
Mitt nästa mål är att inte hamna i den negativa cirkeln men som det ser ut just nu så måste det ske en drastisk förändring annars kommer jag alltid vara kvar där..

Så till idag:
Jag hade en dejt på Backaplan med min son.
Det innebar att jag var tvungen att åka spårvagn, igen och det gick bra.
Så stolt över mig själv.
Fast jag är inte så där jätte tänd på att åka kollektivt men jag måste.
Jag ska träffa min son snart igen för vi ska luncha på stan ♥
Han är ju i den åldern då kompisarna kommer i första hand och det accepterar jag. Han vet vart jag finns om det skulle vara nåt och att han alltid är välkommen hem till mig ...
Visst känner jag att jag saknar honom varje dag men när jag träffade honom blev jag tårögd, saknaden är enorm. Tur att det finns telefon. Och att vi inte bor så långt ifrån varandra.

Nu ska jag hänga lite ;-) för att komma ner i varv..