Fått nog ;(

Nu har det gått så långt att jag har fått nog...Men jag kämpar vidare, jag är en stark person som förtjänar lycka i mitt liv.
Det har jag inte idag (förutom mina barn) men jag strävar efter det och jag kommer få det.
Men det är inte lätt att ta sig ur en sån situation som jag har idag. Går inte in på detaljer just nu men det kommer troligtvis när jag är redo..
Det är tack vare mina barn och mina mål som gör att jag kämpar vidare.
En dag ska jag kunna säga att jag lever även för min egna skull och barnen. Vill dock inte att de ska få höra att de är skälet idag för då kanske de känner press och stress för att inte göra fel, att få mig ledsen mm.
Till en liten del så lever jag för mig själv o det jag vet att jag kan åstadkomma :)
Jag tror de flesta känner så någongång i livet, att allt är hopplöst, att det bara är motgångar och att man lever för sina barn.
Men jag har iaf tagit tag i det och det gör mig till en stark person :)
Bevis nog tycker jag!
Var på möte idag och det gick bra .. alltid skönt när man kan finna förtroende för myndigheter.
Nu väntar jag bara på besked från Samverkansteamet men de har ju precis kommit tillbaka från semester och det finns tydligen många som har skickat remiss dit..
Jag är inte ensam i det.
Idag satt vi även å pratade om sjukersättning, typ bli sjukpensionär..
Mitt svar blev:
I helvete heller.. Jag tänker inte bli stämplad sjuk resten av mitt liv... Jag vill iaf försöka arbeta. Funkar det inte så funkar det pga wiplashskadan och diskbråcket men jag har iaf försökt då...
Även om det känns så just idag att jag inte vill arbeta med tanke på allt som händer runt omkring men jag måste se framåt oxå, kan inte bara se i nuet.
Visst finns det unga sjukpensionärer men det finns alltid skäl till varför man blir det och det säger jag inget om för det har inte jag med att göra.
Och jag kan inte svara för nån annan eller kritisera de för det för som sagt det finns alltid skäl, bra skäl till det. Vem vet jag kanske själv blir det..

Vi pratade även om bostadsbristen i Göteborg, hur svårt det är att få lägenhet.
Och jag har ju insett det att jag kommer aldrig på fötter om jag ska bo kvar här, jag mår inte bra av detta.
Har även funderat på att flytta från stan men det är inte så lätt det heller med tanke på att jag har barn.

Nu ska jag umgås med mina barn för jag har saknat dom under mötet <3
O älskade mamma kommer på besök sen....

kram