Jag har inte många folk i mitt liv längre pga min livs situation men de som finns är oxå de som betyder mest för mig.... 
Anledningen till det är för att jag har dragit mig undan en hel del pga allt som jag går igenom med mina barn och deras far och för att jag har all denna ångest med tillbehör. Och jag har blivit sämre ;(
Tack vare min man och underbara dotter så orkar jag kämpa vidare, kämpa mot alla motgångar, de är de som får mig se en ljusglimt i min mörka tunnel...
Även resten av min familj, min mamma och underbara bror betyder oxå allt för mig... Min bror har alltid ställt upp för mig... Det är han som har tagit hand om mig när jag har vart så pass dålig och hamnat på sjukan, massa kärlek till honom.. <3
Har även en halvsyster som jag hade bra kontakt med när vi var yngre men vi växte ifrån varandra men har nu tack vare facebook hittat varandra igen.. Hon finns oxå där för mig och bryr sig om mig, på samma sätt som jag bryr mig om henne.. Synd bara att vi inte träffas... 
Har en väninna som är lite tokig men hon betyder så mycket för mig.. Hon har så mycket kärlek att ge till folk och det visar hon.. Är så glad att hon finns i mitt/vårt liv... Och hennes man naturligtvis.
När jag träffade min man har jag oxå lärt känna en massa underbara folk nere i Småland och tjejerna där ner betyder oxå mycket för mig....
Det finns en tjej där nere som jag har öppnat mig för på fyllan... hon är så snäll och omtänksam... 
Har ju ångest för att vi ska åka ner dit till helgen men har fått en liten trygghet i det hela nu.. tack vare henne.. :)
Jaja jag ska inte glömma en person .... I somras hade vi en inneboende här och den personen är som en pratmaskin, det finns inget stopp men vi blev vänner... Och det uppskattar jag... :)


Det var lite om mitt sociala sk liv.... :)