Varför??

Idag har jag ringt till Vc för att boka tid till doktorn eftersom jag är kattallergiker och har tröttnat på att alltid bli så sjuk när vi är i Småland och för att jag måste kolla mitt blodsocker....
Men de har inga tider... jag måste ringa tidigt på morgonen för att kolla om det finns en akut tid men det är ju inte det jag vill ha eller behöver, vill ju ha en vanlig tid eftersom det oxå har med psykisk ohälsa att göra..
Jag fick ett nummer till en psykolog så jag ringde dit... Yeah.. fick en tid om tre veckor..
Fick berätta för den hur det låg till och om mitt förflutna, mina barn, mina tankar kring livet och allt som hör till... Och naturligtvis om min sociala fobi...
Det är ju som sagt ett nytt år och jag vill inte leva så här längre, vill inte känna panik med att träffa folk. Vill inte få panik och ångestattacker, vill känna att jag oxå duger och är normal :)
Det har ju gått så långt nu att jag vill inte ens åka bort längre, vill bara vara hemma i min trygghet.
I min bubbla...
Visst jag åker och handlar med snubben och jag är ute och leker med lillan, om det inte är för kallt men det är jobbigt, det är en plåga för mig... Men vad gör jag inte för min lilla flicka??
Att åka in till stan med henne med spårvagn det gör jag inte...
Det här  är konsekvenserna för man har vart/är utsatt... Att man som utsatt ska behöva må och känna så här, det är precis som att vi fortfarande lever i ett destruktivt förhållande med sina känslor.
Och värre blir dom ju längre tiden går, tyvärr..
Därför känner jag att jag måste göra nåt åt det..