Det är inte lätt

Som jag skrev i tidigare inlägg om att min flicka ville ta en fika med mig ...
Just idag önskar jag att jag kunde trolla bort den sociala fobin... 
Och ni som inte lider av det eller känner någon som gör det kommer aldrig förstå hur mycket vi lider av det, att inte kunna göra vad vi vill och när vi vill.... 
Trots att jag inte ville berätta för henne så gjorde jag det, tyckte hon hade rätt att få veta. Vill ju inte ljuga heller.
Sa till henne som det va, att jag klarar inte av att åka spårvagn eller vara bland folk och naturligtvis fick jag frågan varför???
Då fick jag förklara på ett bra sätt, att det kan bli så när man har vart med om för mycket negativa saker i sitt liv och att man inte har bearbetat det tillräckligt.
Sa aldrig vem och vad som har fått mig att må så dåligt för jag tycker inte att hon ska veta. 
Jag vill inte säga negativa saker om personen till mina barn.. Utan den biten får den stå för själv..
Är det så att hon har frågor så får hon ställa dom så ska jag svara så gott jag kan.. :)
Som jag alltid har sagt till mina barn så är det viktigt att prata om saker, positiva som negativa, att man ska gå på magkänslan, om nåt känns fel så ska man tala om det så man kan finna en lösning eller om nån gör nåt som man inte tycker om då måste man säga det oxå så den människan får möjligheten att tänka på vad den har gjort o kanske ändra på det.. Och inte göra om det.
Och känner de glädje för nåt så ska man säga det med.. Så man kan vara glada tillsammans :)
Det är jätte viktigt för mig att barnen mår bra och jag förstår att de sätts i en situation och blir besviken när jag inte kan göra allt som de vill, när jag är ensam. Men det är viktigt att de vet att jag gör så gott jag kan.. . och att det bara kan bli bättre....

Alla mina tre barn är mina största kärlekar <3 spelar ingen roll vad som händer eller vad dom gör Jag kommer alltid älska de lika mycket för det... Det finns ingen som kan säga nåt annat.. Inte heller om jag vill träffa de eller inte, det är bara jag..... :)