Fick sagt mitt...

Det har vart en händelserik dag idag.. För många av er så kanske ni inte tycker det men med tanke på situationen som jag lever i så blir det så!! Det har vart många blandade känslor idag... Och spänning. Det var underbart att få träffa barnen o få ha de nära.. Gud va jag har saknat de.... Men jag tror inte att de kommer stanna i mitt liv.. Allt kommer bli som det brukar vara... Vi åkte o hälsade på morfar och morbror. Gud va glada de blev, barnen är saknade av de oxå.. Snabb som jag är i käften så sa jag till dessa två att passa på för de lär försvinna igen :( Jag sa faktiskt till barnen att man måste ta vara på det man har och jag är faktiskt deras mamma. Hur kommer ni kunna leva ett normalt liv om nåt skulle hända mig? Och ni inte bara kan ringa o säga att ni saknar mig?? Man lever inte för evigt. Det finns en i vår bekantskapskrets som har fått veta att den har cancer, den hade tur, det har inte spridit sig men man vet aldrig vad som händer.. Jag har många som har gått i bort i min bekantskapskrets, var på begravning för ett år sen och hon stod även barnen nära .. RIP Kerstin <3 Hade en gammal vän, som dog i cancer, jag tappade kontakten med henne när jag träffade min sambo, hon hittade mig på facebook o skickade såna söta meddelanden. Fattade inte då att det var så illa med henne, visste inte ens att hon var sjuk men efteråt när jag gick igenom meddelanden så fattade jag men då var det försent, då hade jag fått veta att hon inte orkade kämpa mot cancern. Idag är hon saknad... R.I.P Sanna <3 Man vet aldrig vad som händer.. Det enda man vet är att man inte lever för evigt :( Och att man ska ta vara på det man håller kär .... Frågade då om deras pappa har förlorat någon som har dött men det har han inte.. Då så!!! Jag skulle aldrig kunna leva ett bra liv om jag fick veta att nåt hände/händer mina barn.. Jag skulle dö i ångest men ändå i vetskapen att jag hade gjort allt... Vi har ju vart med i en bilolycka, nu slutade det ju lyckligt men tanken har ju funnits där .. Tänk om nån skulle ha dött?? Jag tror att man måste tänka lite så .. så att man är medveten om att man inte lever för evigt.. Och ta till sig det.. Det sista jag sa till barnen men fick dock ingen respons tyvärr men det var väntat. Va att de är egna individer, de bestämmer själva om jag ska va delaktig eller inte. Sa oxå att de inte ska gå efter vad deras pappa säger om mig för han KAN INTE tala om för de vad jag vill och inte vill.. Om jag älskar de eller inte.. Så jag hoppas att de tar till sig.. Och så berättade, förklarade jag min kärlek till de, hur mycket jag älskar de och hur saknade de är... Att det fattas en stor bit av mitt hjärta när de inte finns hos mig. Fick även veta en massa annat som har fått både mig o min man att spekulera i varför de tog kontakt nu... Uppdatering vid senare tillfälle :)