God morgon söndag

Denna helgen har vart åt helvete rent ut sagt. I fredags blev jag så arg att hela kroppen skakade och jag har aldrig vart så arg i hela mitt liv. Men den personen som gjorde mig så arg stänger jag ut ur mitt/vårt liv nu. Helt. Jag skiter i om resten blir drabbade för personen i fråga ska bara ha det. Tur att jag har min man på min sida. Personen i fråga anklagade mig för att jag dissar mina barn och att jag kommer göra likadant mot lillan och att jag är en bitch. Men personen ifråga vet att det inte är så .. så varför den sa det har jag ingen aning om. Jag kämpar med detta varenda dag, mina tankar går till mina stora barn, varje sekund, varje minut.. Försöker komma på hur jag ska göra för att få kontakt med de eftersom deras far bara svarar när det behagar honom. Den personen kan dra åt helvete och stanna där. Personen hade ingen rätt att komma med dessa falska påhoppen som den gjorde. Det sårade mig, jag kraschade totalt och nu mår jag inte alls bra. Eftersom jag och min familj vet hur det ligger till även den personen och att det inte är mitt fel men ändå så känner jag mig skyldig eftersom det känns som att jag kan göra mer men vad vet jag inte. Kan åka o knacka på, hur kommer då deras far reagera? Hur stor blir inte konflikten då när barnen är där? Jag vill inte visa barnen att vi bråkar, för de får höra så mycket ändå. Och någon måste ju vara vuxen, eller hur? Blev ingen träning igår och jag har ingen lust att träna idag men ska göra det iaf för att få ur mig en massa agg... Det brukar kännas bättre efteråt. Jag vet att personen kommer snacka skit om mig nu men det skiter jag blanka fan i. Det är inte min huvudvärk.. The truth will come out :)