Torsdag o social fobi

Snart är det fredag.. Yeah!!
Ang social fobi!!
Igår frågade mig min flicka om vi kunde ta en fika idag, självklart skulle jag vilja det MEN...
Jag åker inte spårvagn.. Jag vågar inte göra det... 
Varför??
Det finns folk där.. Bara tanken på att sätta mig på en spårvagn får mig att känna panik. 
Det är jätte jobbigt att det har blivit så här. 
Att gå utanför dörren är inte min stora passion, det är helt okej om min man är med men inte ens då åker jag spårvagn, det krävs mycket. Om jag känner att paniken kommer så måste jag gå av. 
Ännu värre blir det när det är fullt med folk.
Att åka o handla med honom funkar men om det är mycket folk i affären så får jag panik, jag kallsvettas, blir yr, hjärtklappningar, känns som att jag ska tuppa av. Så är det alltid när det är mycket folk avsett var någonstans man är. 
För nåt år sen skulle vi ha fest hemma o han var o hjälpte en med bilen o så kom alla hans systersöner med partner och han va inte hemma.. 
Jag blev skit dålig, jag gömde mig i köket och ringde honom hela tiden.
Det tyckte jag va konstigt eftersom jag har träffat de hur många gånger som helst så jag borde ju inte ha reagerat. Eller hur??
Om man åker o hälsar på hos hans föräldrar o hela ligan kommer och jag inte är beredd på det så kommer paniken.. 
När vi var hemma hos mamma i somras så berättade hon att hennes snubbes barn skulle komma och jag blev skit arg, de kunde faktiskt ha sagt det innan vi åkte ner till dom för om jag skulle vetat det då skulle vi inte åka ner. 
Men det gick bra.. Nu när de kommer så får jag panik men måste koppla av dessutom har jag både mamma och min man där :)
Jag tror att min lilla flicka tar efter mig, för många gånger när man är o handlar så säger hon att det är många folk men då får man ju säga att de måste oxå handla och att det inte är nån fara. 
Och när jag säger detta så får jag ju intala mig själv samma sak. 
I augusti började jag ta promenader ute och visst fick jag panik men det var bara att fortsätta kämpa mot paniken.. Det funkade jätte bra men sen hände nåt, jag blev nedstämd och kände att allt va hopplöst o den sociala fobin kom tillbaka, fast värre!!!!
Och jag har inte riktigt kommit tillbaka efter det. Jag fasar för att gå utanför dörren men ibland är det ett måste o det är bara att fortsätta kämpa, det går bra att ta med sig lilla flickan till parken och där finns det ju andra folk, barn som vuxna och det funkar, till en viss gräns. 

Jag måste förklara för min stora dotter på ett bra sätt men hur???

http://www.vardguiden.se/Sjukdomar-och-rad/Omraden/Sjukdomar-och-besvar/Social-fobi/