Psykisk ohälsa o social fobi

Jag fick ett inlägg på facebook igår där tanten hade skrivit att jag skulle skaffa mig ett jobb, börja plugga med andra ord... Ta tag i mitt liv.. Och rapp i käften som jag är o alltid talar sanning så skrev jag som det va... "Du vet inte nåt om mitt liv, vad jag går igenom, hur jag mår mm prova och lev det liv jag lever så kommer du inse att du inte är så stark som du tror" Att jag inte gör så mycket just nu är för att det finns flera anledningar till det.. Mitt psyke är inte som det ska, mitt mående går upp och ner som en berg och dalbana. Jag har social fobi, klarar inte av att vara bland folk, spelar ingen roll om jag känner de eller inte.. Och om det kommer folk hem till oss så är det jätte viktigt att min man är hemma. Blev ju utsatt för det en gång.. Han var o hjälpte en tjej med en bil o vi skulle ha folk hemma o de hann komma innan kom hem så jag fick ju panik... Och de var släktingar till honom... Jag gömde mig i köket... Spårvagn och buss åker jag inte. Det är knappt att jag klarar av att gå upp till torget, de ggr jag har gjort det har jag fått panik... Att planera en tripp in till stan, slottskogen vad som helst... gör jag inte ... för då hinner jag bygga upp paniken som gör att jag backar... Och är spårvagnen full med folk måste jag gå av. Allt måste ske spontant... Skit jobbigt är det.. Jag vet inte varför jag har fått social fobi för det är inget jag har haft förut.. Det är nåt som har kommit de senaste åren... Och ångestattackerna har jag haft sen 2005 men det har jag lärt mig att hantera till en viss gräns.. När jag har läkartid så tar jag inte spårvagnen dit utan jag tar en promenad... för där finns det inga folk men ändå får jag känningar... Att ta bilen och åka handla det är nåt som jag tycker är kul och då är ju min man med så jag är trygg... (jag har inget körkort) Har tagit upp detta med kuratorn men vi har inte pratat så mycket om det .. men har slutat gå dit för jag tycker inte att hon kunde hjälpa mig.. Nu väntar jag på en tid till en psykolog. kram