Idag har vart en hyfsad bra dag trots alla omständigheter som råder..
Visst är jag väldigt nedstämd och känner att allt är hopplöst men det är bara nya tag som gäller..
Jag har tänkt mycket på det som blev sagt igår....
När jag berättade allt igår så sa han att det bara är ofredande men det är inte så illa att det leder till rättegång. Mitt psyke då??
Hur kul är det att få höra att man är ett avskum som inte borde få ha barn, att jag är en surrogat morsa, att de har det mycket bättre utan mig?
Och allt annat som händer...
Det tar väldigt mycket psykiskt men det finns inget i lagen/juridiken som heter psykisk misshandel.
Jag gör allt för mina barn, de berättar saker för mig och det är jag som tar tag i det och de bor inte ens hos mig.
Samma sak i våras när jag fick veta vad som hände, jag ringde o berättade vad jag hade fått höra, på omvägar... Då hade jag inte ens kontakt med de.
Jag älskar alla mina barn, det finns ingen som betyder mer än nån annan. De är mina hjärtan mina änglar <3
När jag beslutade mig för att behålla mina barn så gjorde jag ett val, att aldrig svika de och alltid finnas där för de oavsett vad som händer och vad de gör.
Men det är svårt när det inte är jag som bestämmer nåt.. Utan jag får leva efter vad den andra säger.
Det ska bli ändring på det nu..
Oavsett hur rädd jag är så ska jag skydda de oavsett vad som händer med mig, om jag så ska bli en i statistiken...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar