Äntligen fredag :)

Idag är det den bästa dagen på hela veckan, igen. Denna vecka har gått jätte fort och det gillas jätte mycket.. Natten har vart okej!!! Den hatade förkylningen är på väg ut ur min kropp och det känns underbart :) Så på måndag kör vi igång med träningen igen. Idag är en sån där dag då jag känner mig nedstämd. Det känns som att allt går emot mig. Igår fick jag veta något som jag verkligen inte kan acceptera för personen som sa det, till min sambo (varför gick hen inte till mig på en gång?) är helt ute och cyklar. Man kan inte se nåt på en person om man inte har några känslor eller bryr sig överhuvudtaget eller nåt annat för en situation som uppstår. Så naturligtvis blev jag jätte ledsen för det stämmer inte alls. Utan snarare tvärtom, jag är glad i det <3 Men det kanske är så att den andra personen tycker det fast skyller på mig istället för att det inte ska bli någon konflikt mellan dom? Jag kämpar så mycket för att bevisa för folk att jag oxå är en bra människa (mycket pga situationen med mina barn och allt skitsnack, det har verkligen satt sina spår) och att jag oxå kan vara omtyckt men tydligen så misslyckas jag för folk har fått en skruvad uppfattning om mig men jag tänker aldrig bli någon som nån annan vill att jag ska vara bara för att jag ska bli accepterad. De ska tycka om mig för den jag är och gör de inte det är de inte värda att vara delaktiga i mitt liv. Jag är inte guds gåva till mänskligheten men jag är inte djävulen heller, även om folk tycks tro det ibland :) Jag är en person med fel och brister precis som alla andra men jag står för mina fel och behöver jag ta konsekvenserna för de så gör jag det... som sagt jag är mänsklig :) Jag är stolt över att vara den jag är!! Jag bara önskade att folk kunde uppskatta mig och vara tacksam för det jag gör istället för att bara kritisera mig... Nä de folken som gör det kastar jag ut ur mitt liv.. för de förtjänar inte min vänskap... När familjerätten frågar mig varför jag tar åt mig när han säger som han gör och gör som han gör så ger jag de ett ärligt svar men de ifrågasätter mig iaf... Det är inte lätt att bara sluta lyssna när man har fått höra samma sak i flera år och att han vänder barnen emot mig, han får ju mig att känna mig kass som människa och även att de inte lyssnar på mig, tar hans parti.. Va fan förväntar de sig egentligen?? Om man får höra samma sak om och om igen så till slut tror man ju på människan, det är så med alla folk som har blivit utsatta.. Det är ju därför jag har så dåligt självförtroende, pga honom. Min sambo kan vara helt underbar men det är inte alltid han vet hur han ska bete sig eftersom jag kan vara ganska svår .... Det blir ju svårt för honom. Jag är glad att jag har min älskling utan honom och lillan skulle jag inte orka .... De är mitt hjärta, min lycka, min livsglädje... Kan alltid räkna med honom, fast kanske inte om vi hamnar i en konflikt :) Tack för mig ;)