Ångest

Jag verkligen hatar när dessa ångestfyllda känslorna dyker upp på ytan för man tror verkligen att det är nåt riktigt fel på en att man ska dö. Men har lärt mig det att jag måste tänka positivt för jag vet att jag inte ska dö. Det är bara kroppen som spelar mig ett spratt. Lite jobbigt bara när man är ensam med lillan för hon kan stressa upp mig och då blir det katastrof. Just nu är det lugnt med henne och det är ju bra iaf :-) Kommer ihåg allra första gången det hände åkte ju upp till vårdcentralen och de trodde ju att jag hade fått stroke men efter alla kontrollen mm så sa hon att jag bara hade fått en ångestattack.. Bara och bara tänkte jag. Ifrågasatte henne flera ggr om hon var säker på att det inte var en stroke. Sen dess vet jag att det bara är en ångestattack. Jag vet inte varför jag har dessa obehagliga känslor idag. Har inte haft nåra såna känslor alls de sista veckorna så jag har ju trott att allt har blivit bra. Idag är vi tillbaka i verkligheten. Känner att jag har såna stora krav på mig. Känner mig stressad. Känner att jag inte har de möjligheterna jag behöver för att få ordning på vissa saker, vet inte riktigt var jag själv står. Depressionen kanske är på väg tillbaka? Men varför? Jag har inget att vara deprimerad över egentligen! Visst är livet bra orättvist men jag kämpar inte mer än andra folk. Visst det finns säkert folk som kämpar mer och vissa mindre men livet är ju så, eller? Nu ska jag in i duschen och duscha av mig dessa obehagliga känslorna förhoppningsvis så mår jag bättre efteråt. Ha en underbar dag alla sköna folk :-)