Ångest

Jag har så glad för att jag inte har fått nån ångestattack men samtidigt tycker jag att det är konstigt att jag inte har fått det för den brukar ju komma när jag mår som sämst. Var på ett möte innan sommaren så fick jag en broschyr om ångest och den har jag läst igenom flera gånger, kanske är därför jag inte har fått någon ångestattack. Har dock känt att den har vart på väg flera gånger men har tänkt positivt då, bla att jag inte ska dö. Det är den första tanken som kommer tillsammans med attacken. Hjälp jag kommer dö nu och sen blir det bara värre och värre och paniken har blivit en del av hela skiten. Även om situationen är som den är så har jag överlevt helgen. Jag har social fobi så jag åker inte spårvagn, själv. I helgen åkte vi spårvagn flera gånger och jag har vart vid folksamlingar. Men inte själv. Det känner jag mig inte redo för. STOLT över mig själv. Nu är det ju vardag och jag kämpar mig igenom dagarna. Åker inte och handlar själv det kan bli en promenad till affären men är det mycket folk där inne så går jag igen. Har inte alltid vart så här "sjuk" utan det har ju funnits där i flera år men inte på det sätt som idag, blev "dålig" när barnen flyttade förra året. Ju mer skit som händer i mitt liv och ju mer jag måste kämpa desto starkare blir mina attacker. Som sagt är glad för att jag inte har fått det än. Då ska vi se om vi kan ta en promenad till affären. Håller tummarna på att det inte är mycket folk :)